Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERÄRT FRIBYTERI. 73
»Författare af skrift vare ock berättigad att, med andras uteslutande, låta skriften
utgifvas i öfversättning på annat språk; dock skall han, i händelse skriften är tryckt,
iakttaga: att å titelbladet göres förbehåll om öfversättningsrätt; att inom tre måna-
der efter originalarbetets utgifvande ett exemplar deraf till k. biblioteket aflemnas;
att, ifrån sagda aflemnande att räkna, utgifvande af öfversättning till det eller de
språk, hvartill öfversättningsrätt skall bevaras, begynnes inom nio månader och full-
bordas inom två år, och att inom samma tider till nämnda biblietek aflemnas ett
exemplar af det i öfversättning utgifna.
För dramatiskt arbete förkortas tidsbestämmelserna sålunda, att originalarbetet
inom en månad från utgifvandet till biblioteket afltemnas och att inom sex månader
från aflemningsdagen den fullbordade öfversättningen varder samma bibliotek till-
stäld.
Utkommer originalarbete i afdelningar, gälle för öfversättning af en hvar bland
dem hvad nu är stadgadt.»
Utkastet stadgade vidare, att skyddet skulle gälla i fem år, räknade från
utgången af det, då förbehållen öfversättning utkommit, samt att vid öfverens-
kommelse med främmande makt k. m:t skulle ega att bestämma den utsträck-
ning af tiden för skydd mot öfversättning, som han funne lämplig.
Utkastet var sålunda bygdt på moderna rättsgrundsatser. Det banade väg
till skydd för svenske författare mot öfversättning i främmande land, och
tvärtom. Det gick till mötes de önskningar och anspråk, som redan länge
framstälts, att Sverige i denna sak skulle foga sig efter allmän-europeiska
principer. Vi ha tillförene undandragit oss dessa fordringar genom att skylla
på de obeskrifliga svårigheter som föranleddes deraf, att bestämmelserna om
literär eganderätt hade sin plats i grundlagen (tryckfrihetsförordningen), och
att en ändring af denna vore vanuskligare i Sverige än i något annat land i
verlden, emedan den fordrade ej mindre än fyra kamrars samtycke. Detta,
mindre på tryckfrihetsförordningen, än på en exempellöst märkvärdig tolkning
af densamma grundade konstgrepp är numera alldeles oanvändbart, sedan de
fyra stånden gått hädan och den literära eganderättslagstiftningen flyttats ut
ur presslagen och förvandlats till civillag. Det var derför hög tid att, på
sätt i utkastet skedde, förklara sig beredd att respektera utländings egande-
rätt.
Olyckligtvis har ej blott högsta domstolen år 1876 befunnits hysa en
helt annan mening i detta stycke, utan ock k. m:t böjt sig för denna auk-
toritet. Högsta domstolen anför ett hufvudsakligt och ett bi-skäl, hvarför
»öfversättningsrätteny) — såsom det med ett förskönande uttryck heter — bör
lemnas »fri.» Det förra skälet lyder så, att de öfvervägande fördelarne skulle
komma utländingen till godo, men olägenheterna drabba den svenska allmän-
heten, och det utvecklas närmare på följande sätt". Ett folk med så inskränkt
språkområde som det svenska, och i följd deraf mindre rikhaltig literatur, än
de stora nationernas, har större behof, än dessa, att med öfversättningar full-
ständiga sin egen literatur. Men det kan befaras, att utländske författare ej
! Vi ha tillåtit oss ett försök att till en mera logisk form omarbeta högsta domstolens
yttrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>