Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERÄRT FRIBYTERI. vå
de nedskrefvos, förlorat sin tillämplighet vare sig å denna eller hinsidan Sun-
det. Och helt visst förtjenar denna verkan af öfversättnings-industrien något
afseende, när det gäller att afväga mot hvarandra nyttan och skadan af den
äfven s. k. fria öfversättningsrätten. Men att den allena skulle leda till den
8. k. öfversättningsfrihetens underkännande, det kunna vi naturligtvis icke be-
gära af ett uppfattningssätt och ett raisonnement, som både undanskjuta hela
rättsfrågan och förbise andra, vigtigare olägenheter, än dåliga öfversättningars
skadliga inverkan å språk och stil.
»Dåliga öfversättningar» kan, om man så vill, betyda äfven något annat
än dåligt verkstälda öfversättningar, nämligen öfversättningar från dåliga origi-
nal. Tages öfversättningsindustrien i skärskådan med afseende på hvad den
till sitt innehåll bjuder, så är det fär den, hvilken gjort sig mödan att härom
förskaffa sig kännedom, icke möjligt att tala så frankt om »vöfversättnings-
frihetens»? välsignelser. Den literära industrialismen är ej längre okänd hos
oss, dess ulaner ha länge nog svärmat omkring på våra marker. I dess natio-
nalekonomi lyder det yppersta budet: »pöfversiättningsfrihet!s Ledda af en literär
kompetens, som skulle vara oklanderlig inom affärsgrenarne bränvin och guano,
bevingade af premii-lockelser — dåliga ur eller hårresande plancher — mylra
denna frihetens barn fram, förvillande smaken och förvildande rätts- och sede-
begreppen. Vi säga ej, att dessa literära fjell-lemlars tåg skulle omedelbart
hämmas af det »bandd på öfversättningsfriheten, som k. m:ts förslag tagit
bort: men något skulle redan det bandet verka, och något mera det stöd, den
inhemska originalliteraturen deraf skulle hemta i sin kamp för tillvaron med
öfversatt uselhet. .
Sådana äro i korthet skälen för vår tro, att den svenska literaturen och
den svenska allmänhetens upplysning ej skulle bli lidande, om ett lätt band
lades på den industri, som nu frodas uti — icke ljuset, utan skuggan af den
så kallade öfversättningsfriheten.
Men de ofvan anförda skälen för öfversättningsfriheten hemtades ej blott
från vår literaturs förmenta intresse. Det anmärktes tillika, att de snäfva
tidsbestämmelserna i utkastet gjorde det tillämnade skyddets nytta tvifvelaktig.
Denna anmärkning består af två besynnerligheter — och någonting annat inne-
håller den ej. För det första är det förvånande, att man anser en skyddstid
af ett år för påbörjande och af två år och tre månader för afslutande af en
öfversättnings utgifvande vara så otillräcklig att den blir gagnlös, då man i
samma andedrag finner det helt naturligt, att en författare, som vill skydda
sig mot öfversättning, kan vara beredd att »samtidigt» utgifva sin skrift å
flere språk ($ 2, jfr motiven s. 29—30). För det andra skulle det ha synts
oss vara en mera regelbunden slutsats, om man på grund af de anförda tids-
bestämmelsernas knapphet hade beslutit sig för — ej att utstryka, utan att
utvidga dem och det skydd, hvars gränsmärken de skulle utgöra.
Om fördelen af den öfverensstämmelse med Norge och Danmark, som
åstadkommits derigenom, att k. m:ts förslag afviker från det första utkastet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
