Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. ANDRA HÄFTET.
Undersökningar rörande svenska folkvisor.
1.
Staffansvisan.
Det torde vara kändt, att i många delar af vårt land den plägseden af
ålder funnits och väl ännu förekommer, att bygdens unga karlar tidigt på
morgonen annandag jul sadla hästarna och redan före dagningen gifva sig ut
på utfärder, under hvilka de hålla utanför grannbostiderna och sjunga en visa;
sången brukar ha till följd att de inbjudas på förplägning, hvarefter de rida
vidare och samma sak förnyas vid nästa gård. På detta Staffanssked" för en
af ryttarne på en stång ett slags lykta, hopfogad af ett par tunnband, spärrade
från och förenade med hvarandra genom spjelor; i tunnbanden är ett talgadt
papper utspändt och ett ljus brinner i den så gjorda lyktan, hvilken äfven
plägar förfärdigas i skapnad af en sexkantig gtjerna, möjligen derför att i se-
nare tid bruket att gå med trettondagsstjerna, genom traditionens försvagande,
blifvit flyttadt till julannandagen, under det från början detta bruk var alldeles
skildt från Staffansskedet ?. Arndt omtalar Staffansridten och den »i hela Sve-
rige sjungna nationalsången» om Staffan på två ställen i sina svenska reseskil-
dringar ”; om Staffan stalledräng sjunges ock i Finland, men der blott af be-
folkningens svenska del".
Visan finnes tryckt i Geijers och Afzelii samling (n:o 99) i två varianter,
af hvilka den andra återfinnes äfven i Filikromen, en väl bekant vissamling af
boktryckaren Th. Öberg, under signaturen A. I. Ståhl (9:e saml., n:o 2); en
uppteckning med melodi finnes ock i Vestergötlands Fornminnesförenings Tid-
skrift, (1:a häftet. Lund 1869. Sid. 75 o. f.) Dessutom finnas båda varian-
terna i några skillingstryck, ecHer såsom »snusbodsvisor», som detta slags litera-
tur förr kallades. Hos Geijer och Afzelius lyda visornas första stanzer sålunda.
. (Första uppteckningen.)
Staffan var en stalledräng, «.
Vi tackom nu så gerna —
Han vattna’ sina fålar fem
Allt för den ljusa stjernan.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen, de blänka.
Två de voro röda,
Vi tackom nu så gerna —
De tjente väl sin föda .
Allt för den ljusa stjernan.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen, de blänka.
! Det isländska skeid, skarpt traf, lefver ännu.
"Jfr Upmark, G., Julvisorna om Jesus och Maria, om Betlehemsatjernan och Sankte
Staffan i Läsning för folket. Ny följd. Bd 2: häft. 1. 2:a uppl. Stockh. 1875.
I Reise in Scloreden. 1: sid. 43 och 3: sid. 76.
"Ifr Warelius, Bidrag till Finlands kännedom i ethnografiskt hänseende i Suomi.
1847: sid. 122 oc £.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
