Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 129
vida de spelat någon sådan roll i vårt fosterland är väl icke bevisadt, men
visst är, att de äfven här förekommo ganska talrikt. I jemförelse med de
dyrbara och präktiga sceniska föreställningar, på hvilka kyrkan hade att bjuda,
togo sig väl lekarnes prestationer icke synnerligen väl ut, inskränkta som de
merendels voro till taskspelare- och lindansarekonster’, men man saknar icke
exempel på att lekarne, då de samlats till hela sällskap, äfven uppförde ganska
storartade skådespel. »Skulle ock konst-framställningen i vårt land utvecklat
sig i en öfvervägande lyrisk riktning, så vore detta blott det äldsta vitnesbör-
det derom, att under Nordens kalla himmel, känslan och betraktelsen sluta sig
inom sin egen verld, utan att kunna annorlunda än lyriskt uppfatta tillva-
relsen och utan benägenhet att meddela sig i åtbörd och öfverhufvud med
yttre lif”.p .
Våra rimkrönikor omtala ofta dessa lekare såsom anlitade till att förhöja
hoffesternas glans. På gamla teckningar ser man dem afbildade i gröna rockar,
gula strampor och röda skör”, hvilken lysande drägt de dock enligt rimkrö-
nikans ord hos oss stundom utbytte emot brunt baldakin, med bräm af ek-
orre-skinn.» Deras lön var naturligtvis beroende af de höge herrarnes fri-
kostighet, och bestod vanligtvis i kläder, icke alltid nya, men stundom, såsom
vid hertig Valdemars förmälning 1302,
». ..... fingo de dyra håfvor
Örs och gångare och andra gåfvor,
Kläder och silfver och allehanda,
Så att de foro blide hem till landat.»
. Krönikorna säga att de lekare, som hitkommo, voro från många skilda
länder. De voro sålunda här endast gäster; troligt är, att då de under den
senare medeltiden blifvit här mera bofaste, deras konstutöfning ofta inskränkt
sig till musik. De tillfällen, vid hvilka de då uppträdde, synas nämligen icke
hafva lämpat sig till skämtsamma upptåg, såsom t. ex. då de gingo i spetsen
för den högtidliga procession, af hvilken konung Karl Knutssons dotter Bir-
gitta beledsagades, då hon 1455 invigdes till nunna i Vadstena kloster”, o. 8. v.
Utan tvifvel utförde de dock ännu vid medeltidens slut någon gång sina komiska
roller, då de finnas hafva varit regelbundet anstälde i höga herrars tjenst. Så
omtalas att herr Svante Stures hof-lekare fick vid sidan af andra lekare upp-
träda vid helga lekamagillets högtidsfest i Stockholm 1510, hvarvid glädjen
synes hafva stått högt i tak”. Sammankomsterna i dessa medeltidens egendom-
liga skapelser, gillena, upptogos ofta nog af allehanda skämt och lekar, spel,
dans och musik, hvarom deras räkenskaper bära vitne, och man har hört sägas,
att glädjen under dylika lustiga samqväm stundom var så yr, att svennerne
hejdlöst spelade kläderna af sig, så att de närvarande tärnorna slutligen måste
2 PruUTz: Vorlesungen iäber die Geschichte des deutschen Theaters, sid. 19. — ? Ryp-
Qvist: 1. c., sid. 215—216. — ? VocGT: 1. c., sid. 13. — $€ Gamla 1l. Erikskrönikan, utg.
af KLEMMING, Vv. 1828—1831. — 5 SILFVERSTOLPE: Jlistoriskt Bibliotek, I, sid 37. —
6 Ibid: III, sid. 90. Gillet hade. i sitt samfund minst två lekare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
