Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
icke bifall af drottningen. Den lemnuvade snart hufvudstaden, men möjligt är
att det var samma trupp, som åter der infann sig i slutet af följande år.
Carl X utfärdade då i Nov. tillstånd för de komedianter, Psom kommit till
Stockholm för att honom vid hans numera Gudi lof väl öfverståndna bröllops-
fest uppvakta», att någon tid qvarstadna i staden för att spela för allmänheten.
En annan holländsk trupp ådrog sig efter någon tids vistelse i landet konung
Carl XI:s uppmärksamhet och anstäldes slutligen 1666 i hans tjenst emot en
lön af 200 dukater. 9Sön- och stora högtidsdagar var det dock förbjudet för
»komedianter, lindansare, gycklare och andra sådane personer», att uppföra sina
skådespel och konststycken’. I spetsen för nämda hoftrupp stod Johannes
Baptista, hvilken lär hafva tillhört en gammal ambulatorisk konstnärsslägt. Ett
århundrade förut hade en sångare med detta namn, till börden troligtvis itali-
enare, varit anstäld vid den teater-älskande Fredrik den andres hof i Danmark,
och vid samma tid hade Johan III i sin tjenst bygmästare med samma noamn.
Johannes Baptista och hans trupp uppförde (d. 22 Febr.?) 1667 ett skåde-
spel på holländska språket, benämdt »Stockholms Parnass eller den Kongl.
Skådebanans invigning.» Dermed invigdes den nyss inredda teatern, som fått
sin plats i kongl. slottets forna lejongård, hvarföre den en lång tid bar namnet
Dlejonkulan». Den var belägen i den södra, gamla slottsgrafven, på samma
ställe, som den del af det nuvarande slottet, som innehåller rikssalen. Bap-
tista hade på konungens befallning låtit uppföra teatern och omkostnaderna.
blefvo af de kongl. handpenningarna småningom ersatta.
Denna trupp synes hafva rest omkring i landet och slutligen i December
1674 afrest, förmodligen till Tyskland. De fingo då af konungen mottaga i
föräring Den lika stor summa, som de fingo sista gången de voro här», eller
2,000 rdr specie, och dessutom erhöll direktören för egen del 200 rdr. Länge
dröjde det icke innan en ny trupp af tyska komedianter infunno sig med an-
hållan att få »efter påskhögtidens slut (1680) anställa sina skådespel i Lejon-
kulan vid slottet, men konungen sade sig icke erna bevista deras komedier
och vägrade dem sitt bifall dertill”. Likväl blef hufvudstadens publik snart
åter inbjuden att fira Thalias fester, såsom man finner af en ännu bevarad
teateraffisch”, sannolikt från år 1684. Den 29 Oktober skulle då »presenterat
varda uppå stora Bollhuset" den sköna och rara historien om Drottning Disa,
hvilken viste genom sin vishet gifva goda råd uti den hårda och dyra tiden,
och blifva anstäld med en stor prakt och härliga kläder, som äro express der-
till ordinerade, hvilket alla lusthafvande hafva sig till att efterrätta.» Sju år
senare anlände åter en trupp till Sverige, men under tiden hade ett inhemskt
skådespelaresällskap bildat sig, som spelt en vigtig roll i den svenska dramati-
kens historia.
1 Enligt K. M:ts stadga om eder och sabbatsbrott af d. 2 Oktober 1665, hvilken för-
nyades d. 17 Oktober 1687. — ? Riksregistr. d. 31 Mars nämda år. — ? Aftryckt i En an-
tecknares samlingar sid. 224—228. — + Ibid. ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
