Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
En stor del af detta sällskaps repertoir finnes i behåll’. och nyligen har
från trycket utgifvits den epilog, kallad »FValete-theatern», hvarmed sällskapet
afslutade sin verksamhet (sannolikt 1691). I denna epilog lägga sällskapets
sujetter oförtäckt i dagen all den afund och vedermöda de fätt utstå i Thalias
tjenst, men den kompetentaste af vittre domare, Apollo sjelf, tröstar dem slut-
ligen med försäkran att »många af högt och ädelt sinn» skänkt dem sitt
odelade bifall. Äfven i ett annat af de uppförda styckena skönjes en antydan
om den förföljelse, för hvilken den unga, svenska teatern ansåg sig vara utsatt.
Detta stycke, med titel: »Sång- och Fägne-Gudinnornas nyligen uppslagne tjäll
under den Store Atles Blomstrande Lind, på den svenska Parnassen i Nordan-
land», är tydligen en hyllningsgärd, framburen af sång-gudinnorna, under Tha-
lias anförande, till kongl. rådet, grefve Erik Lindschöld, på hvilkens namn
titeln innebär, enligt tidens sed, en synbar anspelning. Pjesen, hvilken upp-
fördes på Lindschölds namnsdag den 18 Maj 1688, är honom tillegnad af
D. Wallenius. Af innehållet synes att grefve Lindschöld tagit den nyfödda
svenska konsten i sitt synnerliga hägn och skyddat den mot den här uppträ-
dande, stygge »Satyruso, hvarmed väl torde åsyftas antingen en illvillig satir,
såsom kritiken icke sällan älskar att uppträda, eller också möjligen något af de
främmande (tyska) teatersällskap, som förgrymmats öfver att de börjat undan-
trängas af svenska konstnärer, hvilka man derföre sökte förlöjliga. Att också
grefve Lindschölds beskydd varit af nöden, visar sig deraf att truppen upplöstes
kort efter hans död”. Möjligen hade truppen hans inflytande att tacka äfven
for det att det kungliga huset några gånger bevistade deras föreställningar.
Knappt hade Thalia stängt sitt tempel för desse inhemske konstutöfvare,
förr än en främmande trupp stod vid dörren, bönfallande om att blifva in-
släppt. Ett sällskap s. k. PNordische commoedianten in hochdeutscher Sprache"»
ankom redan 1690 till Ystad, hvarest det uppförde åtskilliga pjeser, såsom
Juditk och Holofernes, Den rike mannen och Lazarus m. fl. De ämnade ock
uppföra Doktor Faustus, men som de brutit emot förbudet att spela på sön-
dagarna, funno de rådligast att hastigt packa in hela sin brokiga attiralj, för att
på nya orter åter låta Pickelhering och Molidres typer träda fram till en ärad
allmänhets förlustelse”. Då begaf sig sällskapet uppåt landet och inträffade
slutligen i hufvudstaden, hvarest det tog den dramatiska konsten om hand och
fortsatte dermed till Carl XI:s död, då den deraf föranledda hofsorgen tvang
konstnärerna att begifva sig till Danmark, efter att i 6 år hafva spelat i Sve-
rige och Norge. Denna trupp stod utan tvifvel i samband med det omkring
2 KLEMMING: 1. c., sid. 60. Jfr äfven företalet till »Darius». — ? Valete-Theatern.
— 3 Ur en teaterväns anteckningar. Afven den 18 Maj 1689 firade den svenska teatern
Lindschölds uamnsdag med en ballett, kallad: »Ärans oförvissneliga och Lagerlikt yrönskande
Linder, etc. Duniel Wallenius, en af aktörerna vid deuvuna teater, dedicerade sin akademiska
disp. »Genius poeticus», etc. till Lindschöld »Patrono et Mecenati suo summo» och antydde
på det tydligaste det skydd, »nostra Thalia» hos honom äåtujöt. — + Eller ock »Die Chur-
Sächsische Ilochteutschben Comudianten.» — 5 Blad ur Svenska Teaterns historia af EBIK
Lunp. I Nu för 1875, sid. 426. CaAVALLIN: Lunds stifts Herdaminne, 11, sid. 318—319,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
