Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
Frederik Paludan-Muller!.
(7 Februari 1809—28 December 1876.)
1.
Jag behöfver blott tillsluta mina ögon för att se honom framför mig lifs
lefvande som han såg ut. Jag ser det glädtiga småleende, hvarmed han sade
sitt »god dag» till en gäst; jag hör den skälmaktighet, hvarmed han under det
lifliga samtalet kastade fram en eller annan gäckande ordlek af samma slag
som de, efter hvilka Mercutio och Shakspeares andre unge män gå på jagt;
jag ser honom framför mig som han gick och stod under de sista åren, då cen
svår sjukdom hade bräckt hans kraft och ålderdomen tryckt sin prägel på hans
vackra gestalt; men jag kan lika så lätt ’se honom i mandomsårens spänstighet
och helsa, sådan han var, då jag lärde känna honom.
Det var en Augustidag 1863, jag första gången hade lyckan se och tala
med Frederik Paludan-Mäller. På en utflygt med några unga slägtingar till
honom kom jag till Fredensborg och med klappande hjerta steg jag öfver trö-
skeln till hang sommarbostad. Mina vänner voro närmare bekanta med skal-
den, jag ensam var främmande, men hvartenda poem, han hade skrifvit, kände
jag, och jag förnam en med oro blandad lycksalighetskänsla vid att befinna
mig så nära den man, jag länge hade beundrat på afstånd. Vi stodo ett ögon-
blick i den låga kammaren, jag fick nätt och jemt tid att kasta en blick på
det anspråkslösa bohaget, då dörren till nästa rum öppnades oeh den vi sökte
trädde in och med sin underligt höga och späda stämma bjöd oss ett belåtet
välkommen. Ett aristokratiskt ansigte — dragen liksom skurna, liksom ut-
huggna af en idealistisk konstnärs mejsel; de känsliga, rörliga näsborrarne och
de djupa, kraftigt blåa, skönt liggande ögonen, under de starka ögonbrynen
gåfvo lif åt uttrycket; en helt obetydlig lomhördhet meddelade åt ansigtet nå-
got lyssnande och uppmärksamt; på hufvudet hade han en liten rund mössa,
som klädde honom förträffligt och gaf det ädla ansigtet någon likhet med ett
gammalt florentinskt’ porträtt; det älskvärda och skälmska småleendet gjorde
den fint formade munnen dubbelt så vacker; den hvita halsduken gaf hufvu-
dets hållning något högburet och värdigt. Man finge leta efter ett mera di-
stingueradt yttre; han såg i lika hög grad adlig och älsklig ut.
1 Denna uppsats, som här meddelas i öfversättning från den danska originalskriften,
har blifvit oss tillsänd af d:r G. Brandes med anhållan om dess införande i Framtiden.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
