Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK PALUDAN-MULLER. 149
Snart var ett upprymdt samtal i gång. Då han hörde att jag, fastän
mitt fackstudium var juridik, sysselsatte mig med estetik, föll talet på för-
hållandet mellan det sköna i naturen och i konsten, och ifrig idealist som han
var påstod han, att i naturen kunde der ej vara tal om någon indelning i
skönt och oskönt. Antingen måste allt eller också intet i naturen kallas skönt.
Det var ett slags genljud af den hegelska läran om det sköna såsom endast
och allenast menniskans verk. Vi hade under samtalet vandrat in i Fredens-
borgs slottspark; han satt vid brädden af Esromsjön, pekade med sin käpp på
en stor, tjock groda och sade: »Voltaire har rätt, då han låter grodan säga:
le beau idéal, c’est ma crapaude.» Han hade en viss naiv glädje af att begagna
ett riktigt djerft, riktigt gäckande uttryck sådant som detta. Der fans en in-
tressant motsats eller dubbelhet i hans konversation: han begagnade än sådana
abstrakta och högtidliga vändningar, som ej synas rätt naturliga för det yngre
slägtet, sade, att det gladde honom att i mig finna »en af det skönas dyrkarev,
och dylikt, än roade han sig med att gripa ett riktigt cyniskt uttryck för sin
tanke; så yttrade han om Bissens då nyligen uppresta Oehlenschlägersstod, med
hvilken han var missbelåten: »sedd framifrån — på trefoten, sedd bakifrån —
på mnattstolen.» Man finner samma omskifte i tonen uti hans humoristiska
skaldestycken. I hans samtal gjorde detta en underlig verkan; det tog sig ut
som när en svan afbryter sin stilla, konungsliga seglats med att vända bakdelen
i vädret som en and. Men detta var egentligen blott det första intrycket; det
försvann, då man hade lärt känna honom närmare. Man förstod då, att hans
väsens hermelinsaktiga renhet och den skygghet för beröringen med det smut-
siga och platta i hvardagslifvet, som hade gjort honom till eremit, hade till
sitt motstycke det polemiskt spelande och spirituela, det bespottande nedblic-
kandet på mycket af det, som högligen beundrades af andra, och den skarp-
synta uppfattning af det löjliga, som gjort honom till satirisk diktare.
Vi återvände hem från parken för att spisa middag. Paludan-Mitller blef
städse allt muntrare, slutligen uppsluppen. Han lade för oss kolossala portioner
rompudding, öste strömmar af hallonsaft deröfver och deklamerade, då blott
den hvita toppen på min tallrik kunde skönjas: »Der er en Ö i Livet.» —
»Ni känner väl det vackra stycket?» frågade han:
»Der er en Ö i Livet
Dens rette Navn er Elskovs-Ö.
Af stejle Fjeld omgivet,
Midt i den bitre Sö.»
pDDet är en af de skönaste ingifvelserna i »Ludlams Hule»; det har Oehlen-
schläger skrifvit på Bissens stol. Men ön här ligger icke midt i den bittra,
utan midt i den söta sjön. Låt det nu smaka er!» Vi skulle dricka myc-
ket vin dertill, det var helsosamt, det var nyttigt, det var ungdomens pligt —-
och nu följde talrika goda och dåliga »vitzarP om. ungdom och vin. Då vi
omsider togo afsked, mätte han oss med ett ögonkast från topp till tå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
