- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
151

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDERIK PALUDAN-MULLER. 151
menskligt elände och vanära. Mången afton har jag sett honom på dessa gator,
när han gick ut för att göra ett eller annat uppköp, gå stödd på sin käpp
förbi de många råa och larmande paren till en kryddkrambutik i närheten och
derifrån tillbaka, utan att se hvarken till höger eller till venster. Jag tänkte
då på att Kalanus” skald tillika var Adam Homos, och — var det icke staf-
fagefigurer från DAdam Homo, original till den vackra Line och den svarta Trine
skalden sålunda dag ut och dag in hade för ögonen? Det var så till vida icke
heller någon så besynnerlig nyck af ödet att placera Paludan-Mäller här midt i
sjelfva medelpunkten för Kjöbenhavns ömkligaste och fulaste laster. Men var
man en gång inom hans dörr, så hade man sannerligen fullständigt glömt det
obehagliga granskapet. En gammal kärntrogen och sitt herrskap ytterst till-
gifven tjenarinna, hvilkens gunst man icke kunde undvara, emedan hon, såsom
skalden sjelf skämtsamt påstod, tyranviserade husct, stängde in en i det fred-
liga och stilla hemmet, och här var allt besjäladt af skaldens goda anda och
goda lynne.

3.

Mecn ehuru jag sålunda har känt Paludan-Muller, kan jag för ingen del
säga, att jag känner hans lefnad. Han har gent emot offentligheten varit lika
så sparsam på meddelanden som Chr. Winther, och i det enskilda umgänget
var det icke hans sed att tala om de händelser, han personligen upplefvat.
Han var öfver hufvud icke någon berättare. Han afhandlade med stort in-
tresse hvilket problem som helst; men hans tal vände sig sällan omkring fakta
såsom sådana. Hans framställning var icke bildlig utan resonnerande; det po-
etiska kom icke fram i målande uttryck utan i spirituela ljusglimtar. Jag har
icke sjelf sett Paludan-Muller i någon afgörande eller ens mycket gepännande
situation; jag vet icke en gång om hans yttre lif någonsin har företett ödes-
digra, afgörande situationer. Våra moderna skalders yttre lif är ju i allmän-
het mycket tomt. De uppfostras i en lärd skola, komma till universitetet, till-
brioga några år med fruktlösa försök att tillegoa sig en eller annan fackveten-
skap, utgifva sina första poetiska alster, företaga en större utrikes resa och få
ett embete eller en skaldepension. Hos en del kommer härtill en lång och
hårdnackad strid för att vinna erkännande. Men till och med detta drama-
tiska element saknas i Paludan-Mällers lif. Han blef visserligen en tid bortåt
icke uppmärksammad efter förtjenst, men han blef aldrig misskänd; han deltog
icke i något andligt fälttåg, och hans literära polemik inskränker sig till en
enda versifierad bagatell Trocheer og Jamber, som han skref för att försvara
sitt svagaste arbete mot en anonym recensent. Hans lefoad företer derför lika
så få framskjutande kanter som de fleste moderne skriftställares.

Han föddes 1809 i en prestgård i Kjarteminde på Fyen, blef vid elfva
års ålder satt i Odense skola, blef student 1828 och tog år 1835 juridisk
examen med näst högsta betyget. År 1838 gifte han sig; 1838—40 gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free