Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK PALUDAN-MULLER. 153
från Paris, der jag hade tillbragt ett fjerdedels är, och ett af mina första
besök var det jag gjorde till skalden för att önska honom lycka. Der var
icke så få gäster tillstädes, isynnerhet tldre damer. Sedan jag någorlunda fått
göra reda för mitt intryck af Paris, föllo sig hans ord sålunda: »Nu stannar
ni väl här tills vidare?» — »Nej», svarade jag, »jag ärnar snart återvända till
Paris för att se verldsutställningen; några italienska damer, i hvilkas hus jag
mycket umgåtts, hafva uppmanat mig att bo hos dem någon tid.» — »Det
skall ni icke görap, sade Paludan-Muller häftigt, »nej stanna nu här!» — »Men
hvarför skulle jag icke resa?» — »Rent ut sagdt, derför att ni är för god att
hänga i hälarne på några italienska damer.» — »Hvilka uttryck ni brukar!
Jag kan försäkra er, att dessa damer äro fullkomligt otadliga och blott visat
mig en uppmärksamhet och en vänskap, som jag värderar.» -—- »Nej, nej, nej,
jag säger icke något derom, jag säger endast, att ni icke skall bry er om nå-
gra sådana der italienskor! Bruka er tid och er förmåga till hela förhållanden;
det skall man; man skall så, der man sjelf kommer att skörda; man skall bruka
sin tid till fördel för sin moder, sin syster, sin hustru o. 8 v. i hela för-
hållanden, det andra är bara förspild tid.» Han sade detta med mycket all-
var och på ett egendomligt afgörande sätt, liksom ville han nedtysta hvarje
invändning. Vid det tillfället sårade hans ord mig, ty det förargade mig, att
dessa italienska damer, af hvilka den ena var en ungdomsväninna till profes-
sor Bröchner och som begge visserligen voro mycket för goda för att omtalas
på ett sådant sätt, skulle sålunda gifvas till pris åt hela chokoladsällskapet.
När jag nu tänker derpå, är det endast derför, att denna bitande misstänk-
samhet synes mig vara ett symptom på det själstillstånd, ur hvilket »Adam
Homo» framgått. Det var ingen tillfällighet att Clara Galt är en af Paludan-
Millers bäst lyckade karakterer.
Det var dock jemförelsevis sällan denna negativa sida af Paludan-Mullers
väsen trädde fram; långt flere intryck har jag qvar af hans furstliga finhet, af
det kärleksfulla och omtänksamma hos honom. Hans förhållande till sin hustru
var den fulländade ridderligheten; och en liknande ridderlighet utmärkte hans
umgänge med de icke särdeles många och med yttre företräden icke synner-
ligen utrustade damer, som besökte hans hus. För vackra qvinnors beundran
och smicker var han absolut otillgänglig. Jag påminner mig ett tillfälle, då
en utmärkt vacker dam, som ändtligen en gång lyckades att få sitta vid hans
sida i ett sällskap, hade öfverhopat honom med uppriktigt menade tacksägelser
för hans Adam Homo, och hennes beundran var icke okritisk, ty hon fram-
håller det stället, der Adam kör in genom Kjöbenhavns Vesterport med sin
brud, och Alma, som just går utför vallens sluttning, ser dem komma, rodnar
och slår upp sin parasoll, såsom det hvilket hade gjort det starkaste intrycket
på henne:
Med Lynets Hast den lille Parasol
For Kinden og for Öiet op hun förte |
Og dekket af dens Skjerm som af et Skjold,
Hun skjelvende nu Milles Udraab hörte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
