- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
154

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 — FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TRFDJE OCH FJERDE HÄFT.
Ned efter Vognen, som med Larm bortkjörte,
Hun lenge stod og stirred, stiv og kold,
Saa drog hun Veiret dybt, og langsomt fremad
Igjennem Porten ud hun vandred hjemad.

Särskildt det draget, att Alma slår upp parasollen, framhöll damen såsom
ett bevis på skaldens kännedom om qvinnonaturen. Men derigenom vann hon
just icke Paludan-Mullers gunst; ty allt hvad han sedermera om henne an-
märkte till mig var: »Hon har säkert gjort icke så liten förtret i sina dagar.p
Deremot antog han sig bland damerna med synnerlig värme de ödmjuka och
de tillbakasatta. Der fans t. ex. i familjen en gammal ogift tant långt in
på sextiotalet, som visserligen var hjertans god och duglig, men som var en i
hög grad oansenlig varelse, mycket klent utrustad och som alltid likasom stälde
sig sjelf i skuggan. Paludan-Muller gjorde sig till denna gamla dams riddare;
han visade henne alltid en utsökt uppmärksamhet, och han, som annars nästan
aldrig bjöd någon till middag, gjorde hvarje år en liten middagsbjudning på
Fredensborg på hennes födelsedag och utbragte hvarje år på nytt hennes skål
med några hjertliga ord.

4.

Icke långt efter sedan jag lärt känna Paludan-Muller, började jag uppträda
såsom författare, och det första jag lät trycka med mitt namn under var en
kritik af en af hans böcker. Med en godhet och ett intresse, som för mig
var högst välgörande, vakade han öfver mina första steg på författarebanan.
Då den långvariga polemiken om förhållandet mellan tron och vetandet började,
följde han med ungdomlig eld hvarje inlägg för och emot, ja, han var så ifrig
att få läsa, hvad man derom kunde hafva att säga, att jag måste skicka honom
alla mina tidningsartiklar rörande denna fråga, sedan han omtalat för mig, att
han en gång, då han på grund af yttranden af mig väntade att få se en replik
från mig i »Fedrelandet», flere aftnar å rad förgäfves gått till Iversens bok-
låda för att köpa numret. Den högst betydliga olikheten i våra grundåskåd-
ningar så väl af lifvet som af konsten störde under många år icke det goda
förhållandet. Då inträffade det att en olycklig tillfällighet, ett rent missför-
stånd i ungefär halftannat år beröfvade mig glädjen af hans umgänge. Hans
faders, den aflidne biskop Jens Paludan-Miullers efterlemnade papper utgåfvos
af hans söner, och han bad mig anmäla denna bok. Jag uppfattade detta, som
om meningen varit att anmäla den, huru än min dom måtte utfalla, då man
eljest måste frukta, att den alls icke skulle blifva omnimd, och jag lofvade
att i hvad fall som helst skrifva med all möjlig pietet, något hvarom jag uf-
ven vinnlade mig. Anmälan, som var en vidlyftig och genomförd kritik, stod
i Dagbladet för den 21 Juli 1868. Den började sålunda:

»Då den Sibbernska brefvexlingen kom ut, var den läsande allmänheten
ense om, att brefven från den såsom biskop aflidne Jens Paludan-Muller ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free