Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK PALUDAN-MULLER. 159
en skald att uppehålla sig vid. Det är som om man ville använda en hel bok
till att skildra hvad som föregår i en liten hönspigas själ.» Det karakteristiska
i detta yttrande är, tyckes mig. det, att det icke var mot bebhandlingssättet,
han hade någon kritisk gensaga att göra, utan mot sjelfva stoffet såsom sådant,
mot sjelfva böjelsen för att skildra ett obildadt själslif. Sinnet för det naiva
fattades honom. Å andra sidan hyste han en verklig afsky för det teatraliska
och faon det många gånger i sin ifriga antipati deremot, hvarest andra icke
kunde skönja det. Sålunda kunde han icke tåla Runeberg, emedan denne, så-
som han påstod, var alltför teatralisk. Och med kritisk säkerhet grep han en
af de ytterst få strofer, der man skall kunna finna en skymt af någonting
uppstyltadt hos den store finske skalden? »Hvilken teaterhjelte är icke hans
Sandels!» sade han:
Min häst, låt sadla min ädla Bijou!
hvem annan än en teaterhjelte yttrar sig så? Och beskrifningen sedan, när
han håller på redutten:
Han rörde sig ej, stolt dröjde han qvar;
som han suttit, satt han ännu.
och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
och han sken på sin ädla Bijou. ’
Jag svarade, att sjelfva situationen på detta ställe medförde en effekt,
som tog sig ut för ögat, och att Runeberg förekom mig vara den minst tea-
traliske bataljmålare bland alla för mig bekanta skalder, som hafva skildrat
ett krig. Jag fäster icke stor vigt vid Paludan-Millers yttrande; möjligen var
det endast afsedt att retas med mig litet, emedan han visste, att jag då helt
nyss hade hållit några mycket entusiastiska föredrag om Runeberg; men det
ger en vink om riktningen af hans poetiska smak. Han hyste en öfverdrifven
skygghet för det teatraliska, emedan han ständigt var på sin vakt mot den
storhet, som yttrar sig i estetiska former. Han fann Alexander liten och en-
dast Kalanus sublim. För honom inskränkte sig den menskliga storheten till
den sedliga storheten, och den sedliga storheten åter gick för honom helt och
hållet upp i den sedliga renheten’.
Läsaren skall finna ännu flere prof på Paludan-Millers omdömen öfver
andra skalder i de bref från honom, jag tillägger såsom bihang. Ehuru de
innehålla åtskilliga alltför välvilliga uttalanden om mina egna tidigaste alster.
har jag tagit dem med såsom liffulla bidrag till deras författares karakteristik.
6.
Hade han i sin estetiska totalåskådning utgått från Heiberg, så bröt han
sig dock snart sin alldeles egna väg. Denna förde honom långt bort från
! Se Esthetiske Studier, afhandlingen Frederik Paludan-Miller og hans Adam Homo,
som redogör för grundtankarna och sammanhanget i Paludan-Millers skaldeverk.
Framtiden, 1877. il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
