Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK PALUDAN-MULLER. 169
skalder hafva icke varit barn, huru många andra icke blinde svärmare, och
huru många hafva icke böjts som rör för alla vindar; den skald, som skrifvit
detta, var en man. Man genomlöpe i tanken hela galleriet af hans personer
allt ifrån den fantastiske grå Galt till den oförlikneligt platte lille Jensen, allt
ifrån det ohjelpligt romantiskt bortkollrade hos von Pablen till det kostligt
plattfotade hos Peter Homo! Hvem hade tänkt, att Paludan-Mäller, när han
ändtligen en gång beslöt sig för att stiga ned från det elfenbenstorn, i hvilket
han dittills hade uppehållit sig, skulle röra sina fötter med så dristiga steg på
verklighetens stengata. Andra skaldeverk i vår literatur utmärka sig genom
behag, genom skönhet, genom romantisk hänförelse eller genom trogen upp-
fattning af naturen; denna bok är sann — och detta ensamt gör den läro-
rikare och djupare än alla de andra. Läs boken och läs den om igen, min
läsare, och du skall besanna detta. Jag kan icke citera ur denna bok såsom
ur andra för att liksom styrka min uppfattning af dess värde med bevisnings-
ställen; jag har försökt det, men jag skulle i sådant fall komma att citera allt
för mycket. Jag vill endast fästa uppmärksamheten på att detta verk fram”
gått ur en så djup intuition, att tiden först efter hand vuxit upp i jemnhöjd
med detsamma. Enskilda delar deraf, som icke ännu voro fullt sanna, då boken
utkom, ha blifvit det under de senast förflutna åren. Det var på den tiden
onaturligt, att den rödhårige gossen, mot hvilkens familj Adam vill göra godt
i tysthet, svarade honom med hånfulla och hotande ord om pauperismen; det
såg på den tiden godtyckligt ut, att geheimerådet v. Enckens vink till bokens
hjelte om att afstå från »att agitera den stora hopen» föll i så god jord; man
fattade då icke ännu den genialiska profetia, som dolde sig i Homos oförlik-
neliga tal såsom teaterdirektör, profetian om, att alla det dåvarande slägtets
idealer skulle sluta med att, husvilla i verkligheten, »vöfvergå till teatern.»
Men det nu lefvande slägtet förmår att till fullo uppskatta »Adam Homo.»
Dess sex sista sånger utkommo i ett ogynsamt ögonblick i December 1848,
just då ett vaknande folkligt lif alstrade en härskara af ljusa förhoppningar
och sköna illusioner, under hvilkas glans denna bok på sitt stora afstånd från
ögonblicket icke tycktes betyda mera än en stjernas ljus betyder för en skogs-
bal, som hålles under belysning af tusen facklor. Men några nätter senare,
vär facklorna längesedan brunnit ut, då ser man stjernan. Eller ser det nu
lefvande slägtet henne icke? Ofta frestas man att fråga sig sjelf, hvartill fol-
ket brukar sina ypperliga böcker. Brukas de verkligen endast till att inbin-
das i vackra band och sedan ställas upp i bokskåp och på hyllor? Hvaraf
kommer det sig annars, att man alls icke märker någon verkan af dem? Eller
har kanske Adam Homo haft det inflytandet, att andra Adamssöner i honom
hafva funnit ett slags Bädeker för resan genom lifvet med angifvande af målet,
som det giller att nå, af medlen, som det gäller att bruka, och af skären som
man måste segla förbi, om man vill komma i besittning af lika så mycket af
jordlifvets härligheter som bokens hjelte?
»Adam Homo»? är framför allt annat, som Paludan-Mäller skrifvit, en dansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
