- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
173

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDERIK PALUDAN-MÖLLER. 173
9.

Den mest energiska af dessa den sista periodens alster är dikten Aha-
sverus. Det är en domedagsprolog, som har kläm i sig. Vi upplefva med
Jerusalems skomakare verldens sista dag, crfara af honom, hurudant verldens
lefnadslopp har varit, sedan humaniteten aflöste kristendomen, huru humaniteten
följdes i hälarne af bestialiteten, till dess bestialitetens regemente aflöstes af
Antikrists, som denna dikt skildrar. Det är ett drama, som Joseph de Maistre
med hänryckning skulle hafva undertecknat, ett drama, hvars utfall mot frihets-
ideerna och toleransen utgöra en kommentar på vers till Vatikanens Syllabus;
den är ännu mera en katolsk än en kristlig dikt. Den utgör jemte Kierkegaards
senare skrifter höjdpunkten af reaktionen mot det adertonde århundradet i vår
literatur. Här har reaktionen lupit ut i sin allra finaste spets, och der-
för är här liksom i Kierkegaards »Öieblikkety katolicismen stäld i det möj-
ligast fördelaktiga ljus. Denna dikt har i sina monologer och dialoger tröt-
tande partier; men den har äfven fulländadt sköna och högst praktfulla ställen
i de korsånger, som uttrycka menniskornas ångest för den stundande olyckan,
och i den ljufva englasång, som vaggar Ahasverus till ro. Men det yppersta
i dikten, det nästan Michael Angeloartadt stora i densamma är basunen, som
förkunnar verldsundergången. Det var riktigt i Paludan-Millers anda att ned-
kalla förintelsen öfver allt det ändliga. Jag vill här anföra ett par af de
första stroferna:

Baswunen (från skyarne):
Knezel, knel, o Jord! og, ifört Sxk og Aske,
Afkast din Herligheds og Stoltheds Maske!
I Himlens Skyer er Engleskaren kommen,
Den fölger Dommen.
Ned, ned i Stöv, hvad kneiser og hvad trodser!
Naturens Sten- og Kunstens Mur-Kolosser!
Hvert kronet Spir og alle höie Taarne,
Til Fald udkaarne!
Ned, ned i. Stöv for Dödens Drik at tömme,
Med Hovmods Planer, /Erens stolte Drömme!
Ned for i Undergangens Dyb at favne
De store Navnel!

Dessa basuntoner innefatta i sig Paludan-Mullers poesi. Men emot Jerusa-
lems skomakare är i »DAhasverusp stäld Antikrist, och det är denna gestalts
svaghet, som försvagar intrycket af hela dikten. Paludan-Muller lärde aldrig af
Byron konsten att måla en Lucifer. Hans fasthållande af sin barndoms orto-
doxa intryck gjorde, att han icke trodde sig kunna måla djefvulen för svart
eller, rättare sagdt, för platt. För att dramat här skulle kunnat få någon
riktig brytning, borde Antikrist hafva varit utrustad med väldiga och lysande
egenskaper, som gjorde hans herravälde förklarligt; i stället derför är han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free