Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
Derfor sög hos mig hun Tröst!
Ikke Lidenskabens Trengsel,
Ikke Savn og Suk og Lengsel
Men Betragtning er min Lyst.
Och dikten slutar med denna högtidliga och sköna strof:
Saadan sad i Dödens Bo
Ikke langt fra Glemsels Kilde
Begge Elskende nu stille,
Som i Evighedens Ro.
Ingen Lyd sig höre lod,
Over dem med Stjerners Vrimmel
Hvzelrved sig den aabne Himmel;
Maanen i sin Nedgang stod,
I denna drömmande ställning vid dödsgudinnans fötter vill jag fasthålla den
ädle skaldens skugga.
Der sitter han, och liksom i töcken glida alla hans yppersta skaldesyner
förbi hans öga. Han ser floden Styx. Venus Urania och Endymion segla i
en båt floden utför, och kronan, som Venus bär, kastar ett klart stjerneskim-
mer öfver de mörka böljorna och kusterna. Han ser Amor och Psyche saliga
sväfva förbi den höga och stolta Orion, han ser Adam och Alma sväfva oupp-
lösligt förenade genom skärseldens luttrande lågor, ser Alexander på knä fram-
för Kalanus och den smärta, fina gestalten med den hvita bindeln om pannan,
sjungande sin svanesång, stiga under segerhymnen öfver bålet genom röken och
de svarta skuggorna till Brama.
Saadan ved Gudindens Fod
Sidder midt i Dödens Rige
Slumrende den Lykkelige,
medan hans verk öfverlefva honom och bevara hans namn. Der var alltid
mycken himmel i hans målningar; men hans namn skall säkrast knyta sig till
det i hans bilder, som skildrar jorden.
G. BRANDES.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
