Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 — FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
1814 utvecklar han denna föreställning vidare, efter det att trägna och lång-
variga iakttagelser bragt hans åsigter till mognad. Vi tillåta oss att anföra
hans egna ord: »Vintergatan afbildas vanligen i stjernkartor såsom en orcgel-
mässigt lysande zon, hvilken omcirklar himlahvalfvet, och mina stjernlodningar
hafva visat, att dess hvitaktiga färgning härrör från sammanhopade stjernor,
hvilka äro för små, att kunna urskiljas med blotta ögonen. Den stora svårig-
heten att åstadkomma en trogen afbildning af dess lopp är en tillräcklig ur-
säkt för dem, hvilka på en glob eller i en stjernkarta uppdragit en likformig
följd af ljusskimmer’. Det är för öfrigt tydligt, att om vintergatan någon
gång förr bestått af likformigt fördelade stjernor, detta ej mer är händelsen;
ty om man en klar natt betraktar dess lopp emellan stjernbilderna Skytten
och Perseus, skall man finna aderton olika schatteringar af glimmande ljus,
som likna det teleskopiska utseendet af stora, lätt upplösbara töcken. Utom
dessa allmänna skiljaktigheter berättiga oss de i det föregående anförda iakttagel-
serna att förmoda ett sönderbrytande af hela vintergatan i alla dess små delar,
beroende på den hopbildande kraft, som uppstår af den öfvervägande attraktio-
nen i dess omkrets. — Emedan stjernorna i vintergatan fortfarande äro under-
kastade inverkan af en kraft, som oemotståndligt sträfvar att sammanföra dem
i grupper, så kunna vi vara säkra på, att desamma ifrån att endast tillnär-
melsevis hafva bildat hopar, skola genomgå alla stadier, tills de komma i ett
sluttillstånd, då grupperna antagit klotform och äro alldeles isolerade från hvar-
andra. En vigtig slutsats kunna vi häraf draga. Det tillstånd i hvilket
den oafbrutet verkande, hopbildarde kraften bragt vintergatan, är ett slags
kronometer; likasom vintergatans sönderbrytning bevisar, att hon ej evigt kom-
mer att bestå, likaså intygar samma företeelse, att vintergatan ej sedan evighet
varit till.» .
På grund af Herschels iakttagelser befinnes att inom vintergatans zon,
beräknad att omfatta 10”, faller ett jemförelsevis mycket stort antal mindre
stjerngrupper, under det att den öfriga himmeln företer större fattigdom derpå.
Häraf bör man sluta, att vintergatan består af ett mycket stort antal stjern-
grupper af en mycket olika kondenseringsgrad. Åtskilliga af dessa hopar kunna
dock åter sammanflyta och bilda sålunda de olika nyanserna i vintergatans
skimmer.
En af Herschels sista afhandlingar, som utkom 1817, handlar äfven om
vintergatans bygnad.
Densamma synes för det obeväpnade ögat bestå af en följd mer eller min-
dre kondenserade, lysande fläckar, afbrutna af mörkare mellanpartier.
Vintergatans bredd är mycket olika; densamma varierar från 5 ända till
16 grader.
Det gifves ställen af vintergatan, som ej ens hans 40-fots’ teleskop kan
genomtränga.
1 Professor E. Heis har i en år 1872 utkommen stjern-atlas lemnat särdeles vackra
afbildningar af vintergatans lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
