Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
ringaste ljus öfver vintergatans bifurkation och än mindre öfver smärre anoma-
lier, men han häller före att hans material är för ofullständigt att låta infly-
tandet af dessa anomalier blifva märkligt i de större stjernornas kondensation.
Herschel har visat, år 1817, att vintergatan är outgrundlig. äfven för hans
teleskop af 40 fots fokallängd. »Häraf följer», säger Struve, »att om vi be-
trakta alla stjernor, som omgifva vår sol, såsom tillsamman utgörande ett stort
system, omfattande hela vintergatan, så äro vi i fullständig okunnighet om dess
utsträckning i rymden, och vi hafva ej den ringaste föreställning om detta im-
mensa systems yttre form.»
Struves satser om vintergatans natur niärma sig säledes ganska mycket de
åsigter, Kant långt förut, ehuru utan att dervid kunna stödja sig på några
egentligen positiva grunder, hade uttalat. Hos Struve är det visserligen lika
litet som hos Herschel fråga om någon cenutralkropp, men i ett annat afseende
finna vi ett resultat, till hvilket vi tro oss se en antydning hos Kant. Struve
bevisar nämligen, att stjerntätheten är störst i vintergatans plan, men aftager
temligen hastigt åt båda sidor om densamma. Enligt hans analys är detta
aftagande nästan fullkomligt detsamma hos vintergatans stjernor som hos de
ljusare och i denna omständighet ser han ett öfvertygande bevis för riktigheten
af sina satser. Något dylikt har Kant visserligen äfven tänkt sig, då han sä-
ger: »Det skimrande biältets bredd, som representerar ett slags djurkrets, beror
på höjden af de rörliga kropparna öfver fundamentalplanet eller på lutningen
af deras banor mot samma plan. Emedan banornas lutning emellertid i all-
minhet är ringa, så befinner sig kropparna mera spridda från hvarandra ju
större deras afstånd från fundamentalplanet är’. — Från Herschels äldre åsig-
ter skilja sig Struves hufvudsakligen i denna punkt. Ierschel måste, för att
kunna uppdraga konturerna af systemets yttre form, antaga stjerntätheten inom
detsamma vara öfverallt lika: Struve kan naturligtvis så mycket mindre god-
känna detta antagande, som redan Herschel sjelf frångått detsamma, ehuru
visserligen i en annan meniug. Struve fasthåller, att stjernorna inom hvarje
med fundamental-planet parallelt lager äro likformigt fördelade: Herschel åter
anser i sina senare afhandlingar, att vintergatan består af särskilda stjern-
hopar, samt att gruppbildningen fortfarande försiggår, — Man skulle kunna
säga att Herschels föreställningar närma sig Lamberts, men Herschel säger
dock icke något bestämdt om att de särskilda hoparna bilda system i meka-
nisk mening och ännu mindre finnes någon antydan om att dessa system vore
stabila, utan snarare tvärtom. Men allra minst kan man hos Herschel märka
något spår af en sådan åsigt, att de särskilda hoparna skulle vara genom mycket
stora afstånd åtskilda från hvarandra. Herschel säger endast att de särskilda
hoparna med tiden komma att bilda globulargrupper, då naturligtvis hvarje
1 Vi kunna ej underlåta att återigen anmärka det högst märkvärdiga deri, att Kants
föreställningar kommit sanningen så nära, oaktadt deras deduktion hvilar på så ytterst lös
grund. Om baurörelser veta vi ännu kuappast någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
