Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSIGTERNA OM VINTERGATAN. 197
grupp är ett särskildt system för sig och antagligen långt aflägsen från hvar
och en af de öfriga!.
Följer man de senaste Herschelska åsigterna, och om man dervid tänker
sig den gruppbildande kraften bero på något annat än på den vanliga attrak-
tionen, så skulle man lätt komma derhän, att tänka sig globulargruppen allt-
mer och mer förtätad tills dess de särskilda stjernorna, den ena efter den andra,
skulle störta tillsamman. Dessa våldsamma processer skulle naturligtvis hafva
en högst intensiv värmeutveckling till följd, hvilken i sin tur kunde föranleda
att alltsamman upplöste sig i gaser och bildade ett töcken, hvarefter verlds-
bildningsprocessen ånyo skulle begynna. Sannolikheten af att i denna riktning
komma till något positivt resultat är visserligen ytterst ringa, då vi ej känna
något fenomen, som direkt tvingar oss till antagandet af dylika åsigter,
men antydningar om att stora förändringar försiggå inom den nebulösa verlden
saknas visst icke. — Vi skola derför här bifoga den anmärkningen, att en
sådan kondenserande kraft visserligen kan tänkas oberoende af den allmänna
attraktionen. En sådan finna vi nämligen osökt i eterns motstånd, i följd
hvaraf den lefvande kraften minskas och omsättes i värme. Inom planetsyste-
met hafva vi visserligen endast märkt spär af en sådan kraft, men den korta
tid, inom hvilken våra iakttagelser äro förlagda, försvinner i jemförelse med
tiden för detta systems bestånd såsom sådant, och denna försvinner åter i jem-
förelse med den tid. som åtgår för vintergatans omvandlingar.
Öfverensstämmelsen emellan de större stjernornas skenbara fördelning och
vintergatans formationer är för öfrigt ej så stor, som man på grund af Struves
undersökningar skulle vara böjd att förmoda. — På observatorium i Bonn har
under Argelanders ledning blifvit utfördt ett särdeles vigtigt arbete, nämligen
en kartläggning af alla på norra halfklotet synbara stjernor af till och med
9:de storleksklassen, således af alla dem, som vi i det föregående benämt större
stjernor. Härigenom föreligger numer ett vida omfångsrikare och derjemte vida
tillförlitligare material, än det Struve förfogat öfver. Argelander har sjelf cj
underlåtit att ur detta material draga de vigtigaste och de intressantaste konse-
qvenserna. Vi skola framhålla endast en enda af dem, den nämligen att stjern-
tätheten emellan vintergatans båda grenar alldeles icke företer det aftagande,
som man vore böjd att vänta på grund af vintergatans anblick på denna del
af himmelen. Visserligen är stjerntätheten emellan de båda grenarna något
(’/,,) mindre än i desamma, men jemföras i fråga varande ställe med andra
delar af vintergatan, så finner man att förstnämda hör till de stjernrikaste:
och dock förmärker ej ens det skarpaste öga i mellanrummet något spår af
det ljusskimmer, som betecknar äfven vintergatans svagaste partier på den
dunkla himmelsgrunden. Struves åsigt om att vintergatan helt enkelt är före-
teclsen af stjernornas kondensation besannar sig således icke i den mening, att
lagen för de små stjernornas kondensation vore densamma som för de större.
2 De tider, som här komma i fråga, äro ojemförligt stora, äfven i förhållandet till de
geologiska perioderna. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
