Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HÖGRE LÄRARINNEBILDNINGEN I SVERIGE. 201
seminarium för bildande af lärarinnor (daterad den 29 April och tryckt samma
år); Förslag till ändringar i Kongl. lärarinneseminariets organisation. Ödmjuk
hemställan till läroverkets styrelse af lektor N. Linder (ven kort promemoria»,
daterad den 28 Februari 1874 och tryckt i Stockholm. s. å.); en skritvelse
Till Kongl. direktionen öfver seminarium för bildande af lärarinnor, under-
tecknad af tio lärarinnor samt inlemnad i Februari 1874 (tryckt s. å.) och
slutligen en stor mängd artiklar i åtskilliga tidningar, isynnerhet Aftonbladet,
under åren 1873—1876.
Tegnér talar på ett ställe om en strid, »der den angripande ej gör annat
än slår, och den angripne ej gör annat än faller.» Man är i sanning frestad
att tillämpa dessa ord på den »fejdv, som för några år sedan utkämpades anga-
ende lärarinneseminvariet samt med dess direktion och rektor. En kortfattad
redogörelse för gången af detta ordskifte, som i så hög grad tog allmänheteus
uppmärksamhet i anspråk, skall säkerligen vara af intresse för rätt många
af denna tidskrifts läsare.
I tiduvingen Aftonbladet för den 6 Nov. 1873 lästes en »Vördsam hem-
ställan till direktionen för statens lärarinneseminariump, i hvilken insändaren,
som tecknade sig —s—, i ganska fogliga ordalag erinrade om den obehagliga
uppmärksamhet seminariet »för några år sedan» hade ådragit sig, och han på-
pekade dervid särskildt ryktena om öfveransträngning.’
Särskildt synes artikelns förf. hafva blifvit upprörd öfver den »häpnads-
väckande upplysningenp, att, vid undervisningen i pedagogik, »ingen lärobok
användes, utan att ämnet skötes och i många är skötts på det sätt att veder-
börande lärare ur ctt koncept föreläsningsvis (icke genom diktamen) föredrager
en mycket utförlig kurs i detta ämne och att eleverna nödgas inhemta sitt
vetande genom att under dessa föredrag göra anteckningar, hvilka de sedan
naturligtvis måste särskildt redigera, om de skola kunna i tentamina och exa-
mina redogöra för deras innehällv. Vidare upplystes, att läraren tidtals för-
bjudit eleverna att göra anteckningar, men i alla fall pretenterat, att de skulle
vid följande lektioner och examensprof redogöra för det sålunda meddelade.
När man erinrar sig, att pedagogiken är ett för seminariieleverna alldeles nytt
ämne och derjemte att ej ens vid universiteten ifrågasättes, att studenterna
skola upphemta sina kunskaper endast efter lärarnes muntliga föredrag, så kän-
ner man sig sannerligen böjd att instämma med insändaren, då han yttrar, att
det ser ut som hade man »tvekat om hvilkendera af två tokigheter vore den
minst eller mest tokiga.» — Insändaren slutade med att hemställa om icke
direktionen kunde pröfva skäligt att närmare undersöka de i artikeln berörda
förhållandena och sedan på lämpligt sätt meddela allmänheten faktiska upplys-
ningar om de resultat, till hvilka dessa upplysniogar ledt. Genom en särskild
11 förbigående må nämnas, att direktionen 1866 i en särskild uppsats helt ecn-
kelt förnekade tillvaron af öfveransträngning och desslikes i mycket kraftiga ordalag bestridde
riktigheten af flera audra beskyllningar. Hvad särskildt öfveransträngningen angår, finnes dock ett
senare yttrande, som förtjenar anföras i detta sammanhang ovch hvilket bär alla spår af tro-
värdig nit. I hr lektor Iumbles ofvan nämda arbete (sid. 6) heter det om samma fråga:
»Att elevernas arbete vore allt för stort, är en anmärkning, som ofta upprepats. Att dess
giltighet så långe från läroverkets sida kunnat bestridas, torde i synnerhet hafva berott derpa,
att en nogyrann undersökniny af den tid, som elevernas hemarbete verkligen upptoge, icke
verkstälts förr än vårterminen 13870, en undersökning, som ledde till högst betänkliga resul-
tat. FKhuru öfveransträngning sedan denna tid på flere sätt motverkats, ligger, såsom fram-
deles skall visas, i läroplanens n. v. anordning €n ständig anledning till denna fara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
