Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
af flere spridda yttranden att döma, lärarekollegiet i allo eller i väsentiiga
delar biträdt — af innehåll, att »läroplanen för de bägge första årskurserna
må upptaga uteslutande obligatoriska ämnen (med undantag för engelska spåket
och två talöfningstimmar i veckan); men att deremot den tredje årskursen må
upptaga blott tre obligatoriska ämnen (pedagogik, helsolära och modersmålet),
men för öfrigt afdelas i tre linier, hvarjemte äfven några valfria läro- och
öfningstimmar må förekomma.» Äfven i detta förslag omtalas ett fjerde år,
hufvudsakligen afsedt för »bildandet af skickliga guvernanter.»
Ehuru vi icke helt och hållet gilla hr H:s förslag, hvilket synes oss i nå-
gon mån lida af ett fel, som hr H. sjelf förebrår anordningarna af år 1864,
nvämligen att gå för långt i regeltvång, måste vi fullständigt ansluta oss till
den åsigten, att åtminstone ej mer än två år af seminariikursen, den må nu i
det hela blifva tre- eller fyraårig, bör användas till en hufvudsakligen obliga-
torisk läsning. Man erinre sig, att här är fråga om unga qvinnor, som redan
vid inträdesexamen måste ådagalägga ganska grundliga insigter och som väl i
allmänhet torde få anses ovanligt väl rustade med förmåga att inhemta vetande.
Månne ej ytterligare två år skulle vara tillräckliga för inhemtande af nog djupgående
elementarkunskaper? Trots det långt gående reglementerandet i fråga om för-
beredande examina vid universiteten, tvingar man dock ej den nyblifne studen-
ten och blifvande tjenstemannen att släpa med sig de flesta skolämnena, och för
öfrigt har han ofantligt större frihet i afseende på val af tid för studerandet af de
olika vetenskapsgrenarne: han behöfver ej längre dag efter dag jägtas emellan
ett halft dussin olika lexor, utan kan egna åtminstone några veckor eller må-
nader åt två eller tre sammanhängande ämnen, och han får derigenom tillfälle
att göra sig en föreställning om hvad ett mera sjelfständigt studiiarbete vill
säga. Om seminariieleverna hade en liknande förmån, så skulle vana vid egna
studier deraf blifva en följd, och denna vana skulle göra det lättare för en
seminariielev att sätta sig in äfven i nya vetenskapsgrenar och derigenom göra
henne mer skicklig att undervisa på högre stadier t. o. m. i de ämnen, som hon
icke studerat under den valfria kursen,
Hos flickor såväl som gossar uppstår helt naturligt, i och med tilltagandet
af deras andliga mognad, ett omotståndligt begär att fördjupa sig i vissa älsk-
lingsämnen. Man kan vid ungdomens uppfostran näppeligen begå något vådligare
missgrepp än att söka qväfva denna böjelse. När man dömer strängt om våra
fordna gymnasier och om den studiifrihet, som der gafs alumnerna, förbiser man
kanske allt för mycket, att denna frihet dock medförde den stora fördelen, att
de mera framstående lärarnes arbete och förmåga derigenom kom till heders, i ty
att ungdomen fick tid att tillgodogöra sig deras undervisning och ledning. Nu
upptager en dålig eller svag lärare lika mycken tid som en förträfflig. Också
är det en allmän klagan. att ungdomen i våra skolor ej förmår vidmakthålla in-
tresset för den allmänbildning, som innötes i densamma. — Lärarinnorna yrka
i den förut nämda skrifvelsen, att fjerde och femte (de båda högsta) klasserna
i normalskolan må bilda en i viss män särskild afdelning, der de flesta under-
visningsämnena blifva valfria och sins emellan så grupperas, att ett större ut-
rymme lemnas åt lärjungarnes individuela begåfning och på samma gång åt
deras sjelfstudium i de af dem valda ämnen, och vi tro oss veta, att åtgärder
1 denna syftning verkligen blifvit med framgång vidtagna vid åtskilliga flick-
skolor, om ock ej vid statens normalskola. Men seminariieleverna, dem unnar
direktionen knappast den ringaste lindring i allmänbildningens stränga kraf.
Det är en känd sak, att ej blott hundratals unga qvinnor, som genomgått en
vanlig flickskola, utan äfven folkskolelärarinneseminariers elever med utmärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
