Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
och normalskolans lärarinnor behandlades. Redan den 27 Januari 1873 ingåfvo
ämneslärarinnorna till läroverkets rektor en skrifvelse, i hvilken nödvändigheten
af en löneförbättring lifligt framhäålles; men denna ledde icke till någon åtgärd.
I slutet af den förut nämda skrifvelse, som tio lärarinnor »i Februari 1874»
ingåfvo till direktionen, heter det att den prisstegring som året förut för-
anledde deras framställning sedan ytterligare ökats »och med den samma
svårigheten, ja för flera bland oss omöjligheten att utan öfverdrifvet anli-
tande af tid och krafter vinna vår utkomst.» »De siffrors, heter det vi-
dare, »vi då till Kongl. direktionens behjertande framlade, understiga nu be-
loppet af våra utgifter, och vi våga under dessa omständigheter hoppas, att
Kongl. direktionen med snaraste måtte finna en utväg att afhjelpa detta för
,så väl skolan som oss sjelfva menliga och tryckande förhållande.» Man kan
ej neka, att dessa ord i all sin foglighet göra ett starkt intryck. Emellertid
har hr Humble — också i valda och ytterst humana ordalag -— i sin bok
gifvit hela denna sak en ännu mycket skarpare belysning. I hans framställ-
ning få vi bl. a. veta, att lärarinnornas arbete har i medeltal utgjort 24 lek-
tionstimmar, att dessutom sedan 1871 varit stadgadt, det lärarinnorna skulle
hela förmiddagen (d. v. 8. från kl. ’/,9 till kl. 3) vistas i skolan, hvarigenom
det endast på eftermiddagar blifvit dem möjligt att genom privat undervisning
förtjena en till lefnadskostnaderna erforderlig fyllnad i inkomsten och medel
till en förkofran, som de allt jemt i trots af de knoappaste vilkor varit måna
att vinna; att detta haft till följd en så stor öfveransträngning, att förhållandet
väckt uppmärksamhet hos den vid läroverket anstälde läkaren; att läroverkets
undervisning lidit men af nämda förhållande o. s. v. I sammanhang dermed
upplyser hr Humble, att under det nyss utgångna seminarieelever i allmänhet
säsom guvernanter erhålla 500—600 kronor i lön och »allting fritt) — hvil-
ket han anser hafva under de senare dyra åren ungefär motsvarat cn skollära-
rinnelön af 15—1600 rdr — och någon gång mera; och under det några
privatskolelärarinnor erhälla 1,200 rdr i lön, och många äfven ganska unga
sådana erhälla 1,000 rdr, har sistnämda summa varit högsta lärarinnelönen vid
ifrågavarande läroverk; den lägsta har varit 600 och 700 rdr, och var 1874
800 rdr. Herr H. meddelar vidare, att några af lärarinnorna hafva -— då en
bättre lefnadsställning bjudits — måst utstå en inre strid mellan den egna
fördelen och pligten att trygga sig mot armodet å ena sidan och ä den andra
kärleken till de bägge läroverk, hvilka de tacksamt betrakta såsom sin andliga
utvecklings alma mater. Och hr H. gifver ganska tydligt tillkänna, att »utom-
ordentliga åtgärder bort vidtagas.» Genom en rättvisare fördelning af stats-
anslaget hade naturligtvis olägenheterna kunnat i betydlig man afhjelpas. För
adjunkt till 400 kronor. Direktionen anser, troligen med all rätt, att seminariet, »såsom icke
varande ett för kommunens behof egcutligen afsedt läroverk», ej af stadsfullmäktige lärer kunna
påräkna det för ändamålet erforderliza belopp. Hvarför, frögas med allt skäl, har ej herr
ecklesiastikministern öfvertalat K. Maj:t att hos någondera af de tre riksdagar, som öppnats
sedan stadsfullmäktige fattade sitt beslut, framlägga proposition om åstadkommande af lik-
ställighet i detta fall. Riksdagen har förut aldrig visat njugghet mot seminariet, och det är
knappast tänkbart, att den skulle afslagit ett så billigt samt för bäde lärarne och läroverket
vigtigt förslag. Väl är det troligt, att, i sammanhang med behandlingen af en sädan propo-
sition, hr ercklesiastikministern fått nägra frågor om tillståndet vid läroverket och att man
velat veta hvarför direktionen, trots en föregående ecklesiastikministers uttryckliga »anmodan»
ej företagit undersökning med anledning af offentligt framstälda anmärkningar mot läroverket;
men vi kunna ej tro, att herr ecklesiastikministern velat på fattiza och svagt lönade lärares
och lärarinnors bekostnad undslippa det lilla obehag, som kunnat uppstå genom några för-
frågningar i detta afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
