- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
214

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214 — FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
befattning andrager direktionen, att en sådan åtgärd skulle, allra helst med den
utsträckniog den ekonomiska förvaltningen, särskildt genom förvärfvandet af eget
läroverkshus, numera fått, medföra synnerligen stora svårigheter, liksom redan
erfarenheten visat, att tyngden af de dagliga göromålen i detta hänseende,
tifveo med vid läroverket anstäld kamererare, faller på vare sig rektor,
studiidirektor eller föreståndarinna»; och då dertill kommer, att det flertal af
Järarepersonalen, som tillstyrkt rektoratets borttagande, har förutsatt, att det
dock kunde finnas lämpligt, att den föreslagne studiidirektorn öfvertoge jem-
väl kamerala göromålen. så framgär, enligt direktionens mening, deraf, att
den förändring, som möjligen kan, om också icke utan olägenhet och föranle-
dande till missförstånd, åstadkommas, hufvudsakligen rörer den benämning, som
bör tillkomma läroverkens föreståndare.

Äfven denna bevisföring lemnar rum för ganska allvarsamma anmärknin-
sar. Till en början påminna vi derom, att flere vida större institutioners, bl. a.
flera läroverks, ekonomi i alla tider och utan minsta olägenhet handhafts af’
personer, som icke varit på stället boende, och ofta af sådana, som för öfrigt
icke haft någontiog alls med institutionen att göra. Men seminariet har ju
egen erfarenhet att åberopa! Nåväl, eftersom vi ej för tillfället kunna åstad-
komma officiel vederläggning, så taga vi direktionens påstående för godt, men
vi kunna ej medgifva, att denna enstaka erfarenhet får anses gälla som bevis
för att kamrerare i allmänhet skulle vara böjda för att vältra sina tjenstebördor
på andra.

Med boställsvåningar åt embets- och tjenstemän har, särskildt i vårt
land, bedrifvits så mycket ofog, att det med allt skäl väckt förargelse. Fastän
beviljandet af sådana förmåner obestridligen någon gäng kan hafva skäl för
sig, så har likväl boställsväsendet, i allmänhet taget, visat sig så skadligt,
att man sannolikt snart nog alldeles upphör med att i offentliga bygnader in-
reda boningsrum. Särskildt förefaller det olämpligt att gifva på viss kort tid
förordnade tjenstemän boställen, cnär man derigenom endast ökar svårigheten
att blifva af med dem, när de befinnas underhaltiga. Gäller det att qvarhålla
en duglig person på en plats, der han är oumbärlig, så kan säkerligen genom
andra förmåner, t. ex. personliga lönetillägg, lindring i tjenstgöromålen o. 8. v.,
vinnas lika mycket som genom en embetsväning.

Hvad särskildt beträffar åtgärden att förvandla en stor del af seminarii-
bygnaden till familjebostad, nödgas vi bestämdt påstå, att den var i dubbelt
afseende olämplig, för att ej säga någonting värre. Äfven under de gynsam-
maste förhållanden måste det anses otjenligt, att en sådan bostad finnes i ett
qvinligt läroverk. Har familjen mycket små medlemmar, lär det ej kunna
alldeles undvikas, att lektionerna störas af barnskrik, och finnes t. ex. en half-
vuxen manlig afföda, så kunna ock lätt nog ändå större obehag uppstå. För
öfrigt behöfves denna lokal för andra och vigtigare ändamål. .

Hr Humble bevisar, såsom oss synes, på ett alldeles afgörande sätt, att nor-
malskolan — på det hon ej må för mycket oroas af seminariielevernas öfnings-
lektioner — måste utvidgas med parallelklasser, och dertill finnes nu icke
tillräckligt utrymme. Då under. 1874 års riksdag Kongl. Maj:ts proposition
om beviljandet af ett lån för inköp af seminariets bygnad förevar till behand-
ling, pästods t. o. m. af d. v. ecklesiastikministern, att lokalerna voro fullt
tillräckliga för läroverkets ändamål, och de, som yrkade uppskof med köpet,
fingo uppbära ganska hårda förebråclser. Det dröjde emellertid ej längre än
till året derpå, förr än riksdagens egna revisorer anmälde, att dinom lärarinne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free