Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 = FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
»Landnamsfart», der han präktigt skildrar »den stolte Mandeflok, der fik af
Kongevglde nok, som drages mod den fjerne Ö, som heller önsker fri at dö,
end bunden leve Livet»; han väljer att sjunga om »Luther i Wittenbergd och
prisar klocktonerna från Wittenbergs torn, som svungo sig hänburna på frost-
luften mot södern, förande med sig till Rom en frisk kyla från Norden; han,
hafvets vän, förhärligar stolta scener ur den danska flottans minnen (»I Kjöge-
bugt», »Frein»), och i runebergsk stil söker han gifva några krigsbilder från
det stora nordiska kriget, hvilka dock, kanske på grund af författarens syn-
bara opartiskhet, sakna den entusiasm i uppfattningen, som utgör dylika bilders
förnämsta styrka; i utförandet förete de många vackra punkter, och för sven-
ska läsare bör isynnerhet följande teckning af Nordens hjeltekonung vid Fred-
rikshall ega intresse:
»Lenet til Löbegravsbrystvernet staar
En Skikkelse uden Kyrads og Pandser;
Opkrempet Hat og langskjödet Frakke, .
En Skikkelse, kjendt fra saamangen Attaque,
Fra Sachsernes Höie, Tatarernes Sletter,
Döbt i en Dyst af de svenske Björne,
Revet tilblods af de russiske Örne, -
Hed som. en Jökel ved Sverdenes Kryds,
Kold som en Klippe ved Kvindernes Kys.»
Hvad erotiken vidkommer, gör icke den nu föreliggande samlingen ett så friskt
intryck som den förra. Det är en motsats mellan den kärlek, som uti »Digte»
tog sig ett stormande och jublande uttryck i inledningssången:
»Og hun var min. Her i de sterke Arme
Jeg krysted hende ung og sped og fin,
Og Alting: Lebens Kys og Kindens Varme
Og Silkelokkens Snoning hvisked: Din!
Den tause Nat paa lette, blöde Vinger
Slog ud sin Kappe over Mand og Viv. —
Nu er det Morgen. Solen Budskab bringer
Om Livets strenge Krav — det nye Liv.»
och den elegiskt erotiska känslan uti afslutningsdikten i »Daempede Melodier»
— en blandning af vemod, sjelfförebråelse och saknad:
Jeg sidder saa ganske alene,
Og alt er saa underligt stille
Dagen er omme, Sangen er endt,
Fuglen er flöiet af Reden.
Men äfven i sjelfva den sista samlingen finner man åtminstone i de objektivt
skildrande dikterna denna motsats. Så är det en skärande uppfattning af kär-
leken uti »Snedkerens Vise» till sin käresta, med hvilken han bryter vid tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
