Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
ligast var den i andra samlingen intagna berättelsen »Fra Sandets Regioner»,.
en öfversättning på novellens tungomål af de idéer, som skalden förut i vers-
form uttalat (t. ex. i »Parket og Galleri»), en vingad pil riktad mot hufvud-
stadens societetslif, enkannerligen hos handelsbourgeoisiet, med dess brist på
andligt initiativ, med dess andefattiga och ungdomsdödande ton, med dess fadda
vitzmakare och dess epigonpoeter, som qvittra i de gamla tonarterna, med dess
studentkonversation om punsch, examen och förlofningar, med dess tomma,
affekteradt bildade koketter, allt detta innefattadt såsom författarens Ppreeterea
censeo» uti en liten, icke så alldeles ovanlig novellram om en ung bildad man,
som, led åt det för honom mjölkblodiga uti detta lif, lemnar hufvudstaden,
slår sig ner på Skagen som fiskare och drunknar, då han dragit ut att rädda
några skeppsbrutna. Detta allt är förtäljdt med så mycken kraft och värma,
att man märker det vara ord ur förf:s aldrainnersta, som läggas uti kandidat
Olsens mun, att man märker, det denne icke är någon annan än förf. sjelf,
som här såsom så ofta med Juvenalis kunnat säga »Si natura negat, facit in-
dignatio versus», ehuru visserligen både naturlig begåfning och skaldisk ovilja
röjas jemnsides. — I Drachmanns senare arbeten framträder icke denna ovilja
fullt så ohöljd, åtminstone ej i hans noveller. Produktiv som han är, har han
dock under allt sitt mångskrifveri icke låtit sina goda novellistiska anlag drunk-
na, utan liksom målaren lärt sig skilja mellan den begåfvade dilettanten och
den fackkunnige konstnären, så har ock skriftställaren insett vigten af att upp-
fatta novellskrifningen såsom en konst och använda den naturliga begåfningen
så, att alstret får värde för mera än stunden. Och detta egentligen mindre
uti den rätt vidlyftiga romanen »En Overkomplet», som trots de inströdda
lyriska bitarne och andra förtjenster blott vann en slags »succts destimep än
uti de originela noveller, som en efter annan varit synliga uti »Det nittende
Aarhundrede». Endast omnämnande den första af dessa »En merkelig Hi-
storier, som utgör en fantastisk skildring af en dröm, den der öfvergått till
rotfäst tro hos en romantiskt anlagd natur, må vi med några ord framhålla
den föga mindre egendomliga »Deedalus», en färgrik berättelse, hvars hufvud-
figur är en af dessa icke just så sällsynta uppfinningsvurmar, som skulle kunna
blifva en Guttenberg eller en John Erieson, om de blott egde snille och lycka
i samma mått som god vilja, män som äro färdiga att offra allt verldsligt.
godt, blott för tillfredsställandet af en fix idé — här uppfinningen af en flyg-
maskin — för hvilken de gå till botten. Det är dock icke egentligen på
»Dadalus», som hufvudintresset faller, utan snarare på ett kärleksförhållande
mellan hans dotter Morna och berättaren — den gamle onkeln — i hans 22:a
år, hvilket förhållande i ett visst stadium, just då den unge »Fuldmeegtigend
visat sitt största deltagande för den gamle flygkonstnären, blifver mer än öm-
tåligt, skildradt som det är med glödande kraft. »Fuldmegtigensp omanliga
och föga ordhålliga beteende vid den gamles »representation», hvilken slutar
med gubbens nedfallande från taket och från — sina illusioner, gör brytningen
mellan de älskande klar för Morna, och hon hämnas genom att gifva honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
