Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
den som ser litet längre än till peruk och rocksnitt kan Holbergs karakter
väcka entusiasm, helst när han betraktas med sin torra samtid till bakgrund.
Och då kan han också blifva en poetisk figur. Men det är han näppeligen
här. Det är troligt, att om icke författarens arbetskraft mattats mot slutet,
han skulle kunna hafva gjort något vida mera af denna tacksamma scen. Man
får emellertid, när man vill fälla dom öfver förf:s sätt att skildra Holberg,
ihågkomma, att det gälde att framställa honom såsom den 27-årige alumnen
på Borchs Collegium, icke såsom den Holberg, som står för oss i glansen af
en åskådning, som han arbetat sig till genom ett långt lif. — Emellertid kunna
vi för vår del icke instämma i Brandes yttrande, att Holberg i sitt omdöme
om Maria Grubbes lefverne står såsom en kiälkborgerlighetens målsman. Hans
svar på hennes förklaring af sitt lif såsom »en naturlig Attraktion, som intet
var at modstaa», lyder sålunda: »Saadant kalder jeg vel raisoneret! Vi har da
kuns at pakke al Verdens Morale i en Kiste og skikke den til Hekkenfjeld og
leve efter vore Hjzertens Lyster, thi der er jo ikke den Uterlighed til, En
nevne vil, den jo kan klaedes op som en naturligen og uovervindeligen Att-
raktion, og heller ikke den Dyd er til iblandt alle de Dyder, der opregnes
kan, at En jo lettelig siger sig den fra, thi der vil vere den, som haver
degout for Maadehold, den for Sandfeerdighed og den for ZErbarhed, og saa-
dan naturlig degout er aldeles uovervindelig, vil de sige, og den som er beladt
dermed, derför ganske uskyldig. Men I er for vel oplyset, Morlille, til at I ikke
skulde vide, at saadant er kuns skammeligt Hjernespind og Daarekistesnak.» —
Detta är helt enkelt det enda riktiga svaret från hvarje sundt etiskt anlagd
person, till den som vill låta gerningarna ledas af lustan — det är svaret så-
dant det måste ljuda från en Holbergs mun. Och detta svar synes oss lägga
i dagen det ohållbara i deras åsigt, hvilka vilja stämpla boken såsom rätt och
slätt »omoralisk». Skulle vi för vår del leta efter författarens åsigt, tro vi
den ligga i ett jakande svar på Marias fråga, om icke den, som mera i lif än
i bön sträfvat att försona sig med Gud, är Honom lika välbehaglig som den,
hvilkens ånger tolkas i bönen.
1826 års danska bokmarknad företedde ett annat slags historiska romaner
än den, som framträdde ett halfsekel senare. I Ingemanns romaner, alster af
en rik, men otyglad fantasi, »högideala» personligheter, naturstridiga händelser,
nyromantiskt svärmeri, »menskorna från Fredrik VI:s tid i Valdemarisk drägt»,
här ett i de minsta enskildheter gående bemödande att skildra menniskolifvet
så troget och naturligt som det genom den historiska forskningens fjerrglas
var möjligt. Författaren synes också hafva ledts nästan lika mycket af histo-
riskt som af poetiskt intresse, hvarigenom åter inbillningskraften blifvit något
länkbunden. Trots alla sina bemödanden har han vil emellertid ej undgått
att inkonstruera åsigter, som härröra från vår egen tid. Sålunda undra vi, om
icke i Marias fråga till Holberg, huruvida hon skall uppstå såsom det unga
oskyldiga barnet, som hofvets prydnad eller som färjekarlens qvinna, man spå-
rar öfversättaren af Darwins skrifter. Det gäller här såsom vid alla historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
