Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
hågor leda sitt ursprung från tvenne alldeles motsatta håll, från öfvertrons
läger och från otrons. Katolicismen har genom den nya ofelbarhetsdogmen
stärkt och fulländat den fasta organisationen af sin kyrka, ech erfarenheten
har visat, att trots denna förnuftsvidriga tillsats likväl nya och varma anhän-
gare sluta sig till henne. Hon liksom utlefvade politiska samhällen söker sin
styrka i despotens envälde. Att faran för hennes tillväxt är stor och allmänt
insedd visar sig bäst af de kraftåtgärder, en statsman sådan som furst Bis-
marck anser sig befogad att tillgripa, samt genom den uppsjö af skrifter och
broschyrer, som likt larmsignaler utgått öfver hela den civiliserade verlden.
Främst bland dessa stå de båda uppsatser om Vatikanismen, som 1874 utgåf-
vos af Mr. Gladstone. Edinburgh Review sätter i fråga, huruvida någon skrift
på engelska språket har under så kort tid erhållit så stor spridning som dessa.
Genom de påfliga anspråken kände regenterna på statens och vetenskapens om-
råden sin frihet och sin makt hotade, och upptaga derför med lika ifver strids-
handsken. Så t. ex. visar bland många andra Tysklands utmärkte historiker
H. v. Sybel genom en kort skildring af sista århundradets tilldragelser" de
faror, med hvilka Vatikanismen hotar folkens välstånd och frihet; och ameri-
kanaren Draper slutar sin skildring af vetenskapens kamp mot katolicismen
med en varning för denna kyrkas grundsatser och makt. Kampen pågår öfver
nästan hela den civiliserade verlden både på östra och vestra halfklotet. Det
katolska partiet har en mäktig bundsförvandt i sjelfva den lifligare religiösa
känsla, som allt ifrån franska revolutionens skräcktid ständigt mäktigare ut-
vecklat sig”, och som nästan tyckts finna en näring i och uppträda som motvigt
mot den fullständiga otro, som från andra håll predikas. Äfven i protestan
tiska land visar sig denna religiositet i en allt större benägenhet att skarpare
begränsa, närmare bestämma och fastare organisera sina kyrkor, och att lägga
ökad vigt vid de dogmatiska satser, som för hvarje bekännelse äro de mest
utmärkande; eller med andra ord, att hvarje kyrka håller mer på sina parti-
kular- än på sina universal-dogmer, om ett sådant uttryck tillåtes. Vårt land
erbjuder många intressanta bevis på denna tidsriktning, t. ex. i de sista litur-
giska förändringar, som vår handbok undergått, och hvilka alla hafva till syfte
att skarpare äu förut varit fallet betona lutheranismens älsklingsdogmer läran
om »satisfactio vicaria» och den allena saliggörande tron"; samt i de angrepp
mot Wallins psalmbok, som förekommit ej blott i läsarepartiens organer utan
ock vid teologiska fakulteten i Upsala; der det »psättes starkt i fråga, huruvida
psalmer rörande sanningen och trösten af Guds varelse, äro rätt lämpliga,
enär den kristna kulten ej firar Guds existens utan alltid har denna till en
tyst förutsättning’». Bjertast framträder denna riktning inom enskilda reli-
giösa kretsar, der den stundom öfvergått till en moralfiendtlig antinomism,
hvilken ådragit partiet ett klander, som dess många andra förtjenster ej mäktat
fullt nedtysta”. Den de reformerade kyrkornas union, som i Tyskland 1850
påböds, skulle för närvarande möta vida större hinder, än då var fallet; ty
under mellanliggande år och som reaktion mot sammansmältningsförslagen hafva
de olika kyrkorna allt mer utvecklat och framhäft sina särskildt utmärkande
1 Klerikale Politik im neunzehnten Jahrhundert.
? Kyrka och Stat i det nittonde århundradet af H. Forssell.
» Jfr, döpelse- och aflösningsformnlären i gamla och nya handboken.
" Teologisk Tidskrift 1874 ss 51, 52. Om den kyrkliga psalmboken 8. 96—163,
188, 189.
» Teologisk Tidskrift 1875 s. 92—94. Förf. ogillar dessa ensidigheter, hvilka dock
synas oss vara den oundvikliga följden af hans princip: »den kristna kulten firar ej Guds
existens, utan har denna till en tyst förutsättning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
