Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 .: FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. SJETTE HÄFTET. |
oblidt öde. Förlitande sig på sina triumfer började desse tyskar att anlägga
ett spelhus vid Skeppsbron i den svenska hufvudstaden, men »K. M:t och
deras Exc. rikets råd funno nödigt att ofördröjligen låta bref afgå till öfver-
ståthållaren om att utfärda sådana ordres att dessa komedianter, lindansare
eller hvad namn de hafva, som uppbygt det omtalade huset vid Skeppsbron,
alldeles afskaffas och dem ingalunda må lemmnas tillstånd att spela komedier,
som ock till vederbörande landshöfdingar, att de en annan gång ej meddela så-
dant folk något pass att fara genom landet’». Redan följande år drogs dock
samma fråga ånyo inför rikets råd. En lindansare, —’ hans namn omtalas
ej — hade på Bollhuset vidtagit åtskilliga anordningar för att kunna uppvisa
sina konster, och föregaf sig hafva erhållit konungens särskilda tillåtelse der-
till. Efter en öfverläggning, hvarvid grefve v. Liewen yrkat att lindansaren
måtte »genast afvisas, utan att spela en enda gång, ty eljest skulle det gifva
presterskapet anledning att tala derom i sina predikningar, och förorsaka ett
stort rop i staden», beslöt rådet att utfärda befallning derom, helst man icke
ville tro att konungen verkligen lemnat den åberopade tilåtelsen” Det visar
sig sålunda här, att det andliga ståndet redan nu börjat ifra emot förströelser
af denna art, och det dröjde nu icke länge, innan frågan härom, framstäld vid
riksdagarne, började väcka den största uppmärksamhet och framkalla en följd
af skrifter, som ur mera än en synpunkt äro upplysande för tidsanden.
Innan vi egna vår uppmärksamhet åt detta kapitel i teaterhistorien, vilja
vi kasta en flyktig blick på den dramatiska literaturen under denna period.
Med år 1721 inträder åter våren i den svenska dramatikens länge förfrusna lif.
Dess förstling är Vrangels komedi: »En bättrad Willhkierna och en trogen
Vänskap.» Den dramatiska literatur, som alstrades under Fredrik I:s tid, är
väl starkt uppblandad med öfversättningar, men dessa äro ofta nog lokaliserade,
och då de derjemte återgifva Molidres och Holbergs mästerstycken, kunna de
anses intaga en betydande plats vid sidan af de svenska originalen. De svenska
komediernas förnämsta värde anse vi bestå deri, att de troget afmåla tidens
seder och bruk, och öppna för oss en inblick i tidens inre historia, hvars olika
fysionomier återspegla sig i de särskilda komiska typerna. "Deras författare
hafva, ofta utan att sjelfva veta det, gifvit oss små detaljerade drag af sam-
hällslifvets karakter, som förgäfves eftersökas på andra håll, och som erbjuda
literaturhistorikern någon vederqvickelse under den mödosamma vandringen öfver
ett fält, der poesiens genier obevekligt nekat att utströ några blommor.
Då ändamålet med denna uppsats är att, såsom dess titel antyder, lemna
en öfversigt af de förnämsta källorna till den svenska teaterns historia jemte
åtskilliga dit hörande upplysningar, kunna vi naturligtvis icke annorlunda än
flyktigt egna vår uppmärksamhet åt den numera starkt tillväxande dramatiska
literaturens utveckling. Såsom en ledtråd följa vi fortfarande Klemmings bib-
liografi. Den visar oss att äfven under början af den 8. k. Frihetstiden de på
! Rädsprotokoll d. 21 April 1721. — ? Tbid. d. 18 Juni 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
