Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 — FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. SJETTE HÄFTET.
uppfördes, nämligen C. Gyllenborgs »Svenska Sprätthöken’p», komedi i 5 akter.
I prologen yttras:
Nog ha vi ämnen haft, men ingen, som dem stält
Uppå teatern fram och i sitt rätta fält,
Thy låt oss pröfva på!
Vi vilja krypa först, se’n lära vi väl gå.
Af ämnen ha vi väl så rikt och ymnigt kram,
Att när vi söka ett, så komma tio fram.
Icke blott genom sin egenskap att vara original väckte denna komedi stor upp-
märksamhet, utan äfven derigenom att man ansåg den innehålla anspelningar
på den inre politiska ställningen i landet d. v. s. på splitet mellan den gamla
och den yngre adeln. Ord sådana som dessa: »Min tanke är, att när öfver-
heten med sin höga hand bekräftar någons hedersstånd, bör i samma ögonblick
allt det framfarna glömmas och allenast den unge riddersmannens och dess
efterkommandes följande uppförande, mandom och trohet göra dem mer eller
mindre hedrade ibland oss», kunde naturligtvis icke upptagas väl af de anrika
ätterna, hvarföre också den gamla adeln tog saken ganska allvarsamt och det
påstås till och med att riksrådet Bonde skriftligen bemött de riksförderfliga
åsigter, som i denna komedi uttalades, ehuru hans genmäle aldrig blef offent-
liggjordt ». För öfrigt gisslar förf. här, liksom Holberg i Jean de France, den
gingse seden att sända uoge män till Frankrike för att uppfostras. Under
ären 1737 och 1738 uppfördes öfver tjugu stycken och af de 14 dramåtiska
arbeten som under samma år blefvo tryckta, äro icke mindre än 11 svenska
original. De öfriga tre äro Holbergs Mäster Gerdt Westphaler, Le Grands
Plutus och Molidres Qvinnoskolan. För att understödja det ännu späda före-
taget tillät konungen att komedier fingo uppföras äfven en vecka under fastan
(1738), med vilkor att inkomsten af den sista representationen skulle tillfalla
de fattige”, men skådespelarne funno sig icke väl under Langlois” styrelse.
Ehuru de blifvit af öfverståthållaren befalde att erkänna Langlois såsom deras
direktör, så »gjorde de dock honom hinder i förvaltandet af den honom anbe-
falda direktionen, i anseende hvartill herr Langlois påstod att förbemiälte sven-
ska komedianter måtte ånyo uppkallas och dem allvarligen tillsägas att låta
honom obehindrad njuta högstbemälte Hans K. Maj:ts allernådigste resolution
till godo.» Härpå svarade öfverståthållaren, att hans mening varit, att Lang-
lois skulle »iakttaga hvad som på deras direktion ankomme, så ofta komedier
framdeles kommo att af detta svenska band representeras ’». I slutet på detta
år vände sig Langlois till drottningen och beklagade sig öfver kammarherren
Olthoff och baron Höpken »med hvilka han uppgjort kontrakt angående tea-
tern och hvilka förbundit sig att lemna honom hvad som dertill fordrades,
men som alldeles brutit sina löften ’"».
! Se om denna pjes WarBturGes anförda afhandling. — ? B. E. MALMSTRÖM: Grund-
dragen af Svenska Vitterhetens historia. I sid. 588. — ? Inr. Civ.-Exp:s Register d. 14
Febr. nämda år. — " Afskr. i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
