Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 295
Det var hufvudsakligen ekonomiskt trassel, som gjorde att Langlois an-
sågs oduglig att längre förestå teatern, hvarföre också Slottskansliet blandade
sig i saken och under nära 14 månader försäkrade sig om hans person. Han
anföll då underståthällaren von Drake med allehanda beskyllningar och för att
visa sin kännedom i laghistorien anförde han i sina klagoskrifter utdrag ur de
gamle romerske lagstiftarnes verk, hvilka göra en ganska komisk verkan midt
ibland hans långa jeremiader. Oaktadt han sjelf påstod, att alla hans räken-
skaper befunnos i den förträffligaste ordning, ansågo dock hans motparter bist
att alla inflytande medel stäldes under baron Höpkens vård, och då en dag
efter representationens slut direktören skulle stoppa de i kassan ’ befintliga fyr-
karne i sin ficka, vägrade biljettförsäljaren att lemna en enda daler, hvilken
otur ökades ännu mera då dagen efter första uppförandet af Timon le mis-
anthrope, Langlois blef befald att äfven aflemna nyckeln till teaterns magasin.
I sin nöd vände han sig åter till drottningen, men utan framgång. Under det
att han sålunda, såsom det synes på goda grunder, blef skild ifrån sin direk-
törsplats, hade någre »fattige ynglingar», såsom de kallade sig, (d. 11 Dec.
1738) inlemnat en böneskrift till Kongl. Maj:t om tillstånd »att så hädanefter
som hitiutills få uppföra på Kongl. Skådeplatsen anständiga och uppbyggliga
skådespel och derigenom ärligen förvärfva sig sin dagliga utkomst uti dessa
svåra och trånga tider’s. De tre personer, som undertecknat denna ansökan
voro G. J. Boding, Joh. Palmberg-Hanson och Petrus Flodin. Den först-
nämde är bekant för sina öfversättningar af Corneilles Le Cid (1740) och
Molidres Les Fourberies de Scapin (1741), och den sistnämde utförde en betjent-
roll (Champagne) i »Svenska Sprätthöken», då den första gången uppfördes.
Emellertid synes deras dramatiska verksamhet icke hafva varit af någon större
betydelse, ty 1740 finna vi åter Langlois i spetsen för teatern, och vid hans
sida aktörerne P. Lindahl och P. Palmberg. Då Lanoglois 1741 inbjöd rid-
derskapet och adeln att åskåda en föreställning, hvarvid Pradons »Regulus»
skulle uppföras, kallade han sig »direktören vid Kongl. Svenska Theaternb; i
det af honom författade »Lustspel i musik», hvilket såsom ett divertissement
inledde representationen, har han infört en tillegnan till dåvarande landtmar-
skalken grefve Lewenhaupt, hvari han återigen klagar öfver »de olyckor, som
några år öfverhopat honom och ännu tyckas vilja sig åter förena att fullborda
hvad de begynt», men i sitt hilsningstal till adeln vid samma tillfälle skryter
han med »vära arbeten, hvilka hunnit en temlig fullkomlighet sedan Hans K.
Maj:t allernådigst gifvit skådespelens styrelse i mina händer». Visst är dock
att han alltmera vanvårdade teatern, som snart befann sig i ett bedröfligt till-
stånd, och slutligen drog sig Langlois 1753 ur spelet, öfverlåtande sina rättig-
heter till en baron F. W. Hastfehr, som dock icke kunde begagna sig deraf
längre än 1 år, hufvudsakligen derföre att Adolf Fredrik låtit inkalla en fran-
sysk trupp. Några af den svenska truppens medlemmar ville nu försöka sin
! Originalet i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
