Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 = FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. SJETTE HÄFTET.
förhållande eller långt ifrån att innebära ett nedbrytande af det genom den
föregående utvecklingen gifna, tvärtom i sig upptaga detta. Så var ock Lu-
thers reformation ej till sitt väsen negativ, icke ens ett återgående till en
äldre, renare ståndpunkt i det religiösa lifvet. Den egde fastmer en väsent-
ligen positiv karakter och innehöll ett ut lefvande religiös erfarenhet uttaladt
svar på den dittills obesvarade frågan: »huru skall jag varda viss om min
salighet?», en fråga, som af Luther besvarades genom läran om riättfärdiggö-
relsen af tron zs!lena. Denna erfarenhets organiska sammanhang med den före-
gående, enkannerligen den, som var en frukt af kyrkans första, mest ungdoms-
friska och derföre renaste lif, dess lif under den apostoliska tiden, fick sitt
uttryck i reformationens formalprincip, dess lära om den heliga skrift säsom
den högsta normen, »norma normans» för kristenhetens tro och lif. Den ka-
tolska kyrkan qvarstår iännu på en äldre, af den lutherska redan öfvervunnen
ståndpunkt, och kan följaktligen icke längre anses såsom det högsta tillfyllest-
görande uttrycket för kyrkans nu varande utveckling. En från kyrkan affallen,
till en lägre ståndpunkt återgången sekt kan hon dock ej anses vara, så myc-
ket mindre som hon dock bevarar vissa drag af den allmänneliga kyrkan, till
hvilka den lutherska ej ännu kunnat arbeta sig fram. Den reformerta åter,
hvars väsentliga åtskilnad från den lutherska icke blott med afseende på vissa
mer eller mindre vigtiga läror, utan jemväl med afseende på hela sin anda och
riktning förf. framhåller, och hvars frändskap med vissa lägre riktningar inom
den lutherska, t. ex. den pictistiska, han, om än mer i förbigående, anty-
der, eger väsentligen en negativ princip, ehuru hon i sina högre tendenser
söker en med lutheranismen öfverensstämmande positiv. Samtidens och cfter-
verldens religiösa uppgifter kunna åter enligt förf. hvarken bestå i ett blott
och bart qvarstannande på den lutherska reformationens ståndpunkt ej heller i
ett nedbrytande af det genom denna och föregående ombildningsförsök gifna.
Den erfarenhet, genom hvilken dessa uppgifter en gång skola fyllas, måste i
sig upptaga hela resultatet af kyrkans föregående lifserfarenhet, sådant detta
finnes uttryckt i den lutherska kyrkans symboliska böcker.
Vi äro med förf. derom fullt ensc, att den historiska utvecklingen, om
den än ej erbjuder den enda eller ens den väsentligaste synpunkten vid behand-
landet af de religiösa förhållandena, likväl förtjenar att synnerligen beaktas här-
vid liksom med afseende på de öfriga för menskligheten vigtiga frågorna. Vi
instämma äfven med honom derutinnan, att den religiösa utvecklingen väscent-
ligen föres framåt ej genom ett abstraherande tankearbete, utan fastmer genom
en fortgående religiös erfarenhet, dervid den framäåtdrifvande kraften är det
positiva innehållet, som öfvergår till en allt högre grad af aktualitet i och
för menniskan, samt ändtligen att hvarje nytt moment måste stå i ett or-
ganiskt sammanhang med de föregående momenten. Vi tro dock, att förf.
genom en oriktig uppfattning af de tvenne scnare satsernas egentliga mening
råkat att förbise den destruktiva karakter, som obestridligen tillkommer hvarje
utveckling, som skall vara verkligen organisk eller teleologisk, men af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
