Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 = FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. SJETTE HÄFTET.
nuft och god vilja», eller den s. k. grofva pelagianismen, kan således endast
med det förbehåll betecknas såsom »filosofernasb, att man här syftar på sådana,
som väl försökt att vara filosofer, men ej äro det; den tillhör ej den sanna
filosofien utan en sken-filosofi, hvilken »förhåller sig till den sanna filosofien
ungefärligen som ett falskt mynt till ett mynt, när man om detta använder
denna benämning». För öfrigt gendrifves den redan af Kant, ehuru han
visserligen ej kunnat höja sig till en fullt tillfredsställande förklaring af
arfsynden. Skall emellertid arfsynden å ena sidan vara synd eller ett prak-
tiskt ondt, och skall & den andra en befrielse från densamma vara för men-
niskan möjlig, så kan den ej bestå i en fullständig förändring af sjelfva
menniskans visen, utan fastmer i en förändring eller ett förvridande af menni-
skans naturliga böjelser, hvilket äfven den lutherska dogmatiken med uttryck-
liga ord framhåller. Kunna vi således äfven från filosofisk ståndpunkt viiligt
medgifva, att menniskans naturliga vilja är förvänd, och att menniskan blott
genom Guds nåd kan frälsas från förderf, så återstår blott att varna för den
åsigten om den gudomliga nåden, att den vore något för menniskans väsen
främmande och yttre, som liksom utifrån skulle inpassas på henne. Ett sådant
föreställningssätt är dessutom likaså stridande mot skriften, enligt hvilken
»Guds rike är invertes i Eder», som någonsin mot filosofien. Vår förf. an-
sluter sig visserligen icke till detsamma. Att han emellertid ej skulle kunna
helt och hället frigöra sig från en ditåt syftande tankegång, kan man vänta af
honom på grund af hans förhärligande af det historiskt gifna, af det religiösa
lifvet, sådant det fixerat sig i vissa, af kyrkan faststälda läronormer, hvilka
den enskilde visserligen skall fritt tillegna sig, men hvilka dock för honom
äro åtminstone omedelbart gifna i en yttre form, hvadan ock individen är
mycket starkt bunden vid det yttre. (Ett är att ur det yttre hemta sitt in-
nehåll och omdana det till ett inre med tillhjelp af en inifrån verkande
kraft, ett annat att inifrån utveckla sitt innehåll med tillhjelp af det utifrån
gifna). Tendensen röjer sig ock redan deri, att förf. ej, såsom man af honom
kunnat vänta, på tal om den lutherska läran, att »förnuftet är förderfvadta,
klart utredt förnuftets begrepp. Möjligheten står då alltid öppen att sträcka
förkastelsedomen till allt för det menskliga medvetandet inre. En högre ten-
dens röjer sig åter deri, att förf. efter sin redogörelse för läran om friheten
och näden framhåller, att äfven menniskans första svaga längtan efter frälsving
är ett verk af nåden, och att läran om menniskans oduglighet i andliga ting
ej får anses gälla den »in conereto» lefvande menniskan, annat än för så vidt
hon är naturlig d. v. s. oberörd af Guds nåd. Ty liksom här enligt vår me-
ning en rätt åsigt om arfsyndens väsen antydes, så fattas ock här obestridligen
nåden såsom en inre makt närvarande hos hvarje menniska, till hvilken alla
yttringar, af hvad filosoferna kalla menniskans förnuftiga lif, hänföras.
Vi hafva hittills betraktat det moraliskt onda med afseende på dess be-
tydelse för den menskliga individen och slägtet och sett, att den lutherska
kyrkan härvid företrädesvis sökt göra gillande dels detta ondas fullkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
