- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
343

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUHAMMED OCH ISLAM ENLIGT NYARE FORSKNINGAR. 343

För att förstå detta omätliga inflytande, som Koran alltid utöfvat på arabernas
åskådningssätt, måste man ihägkomma. att den bestod icke endast utaf tal af en
i ett hänryckningstillstånd förutsatt person, utan äfven af populära tänkespråk,
valda tal och älsklingssånger, som varit gängse bland ökenstammarna under år-
hundraden före Muhammeds tid. Det skönaste och mest karakteristiska stället
i hela Koran är kanske det, hvilket är kändt såsom Ayet el Kursi eller Dversen
om tronen». Det lyder så:

»Gud, det finnes ingen Gud utom dig, den lefvande, den evige. Slummer
öfverväldigar Honom icke; Honom tillhörer allt som är i himmelen och på
jorden. Hvem är den, som kan medla hos Honom utan med Hans egen til-
låtelse? Han vet hvad som händt och hvad som skall hända dem, och de skola
icke förstå någonting af Hans kunskaper, utan så vida Han finner det för godt.
Hans tron är utsträckt öfver himmel och jord, och att bära båda är ingen
börda för honom. Han är den höge och den store.»

I samma »surav ’ sammanfattas Korans sedelära sålunda:

»Det ligger ingen fromhet uti, att vända sitt ansigte mot öster eller ve-
ster; men den är from, som tror på Gud och den yttersta dagen och englarne,
på de heliga skrifterna och profeterne, den, som af kärlek till Gud utdelar
sin förmögenhet till sina anhöriga och till de faderlöse, de nödstälde, vägfa-
rande och hjelpsökande samt till de fångnes befriande; den som iakttager bönen
och betalar de lagliga allmosorna, och som är bland dem som troget uppfylla
sina löften, när de hafva lofvat något, och äro tålige under sjukdomar och
missöden och i sorgens dagar; desse äro de, som äro rättfärdige, och de, som
frukta Herren.»

Ett annat Koran-ställe, som inskärper välgörenhetens höga värde, är af
följande lydelse: »Då Gud hade skapat jorden, vacklade hon hit och dit, ända
till dess han skapat bergen för att gifva henne stadga. Då frågade honom
englarne: »O Gud, finnes det i din skapelse någonting, som är starkare än
bergen?» Och Gud svarade: »Ja, jernet, ty jernet klyfver bergen.» — »Fin-
nes det någontiog, som är starkare än jernet?» »Ja, elden, ty elden smälter
jernet.» — »Finnes det något starkare än elden?» »pVattnet, ty det släcker
elden.» — »Finnes det något starkare än vattnet?» pVinden, ty han upprör
vattnet.» — »O du värt högsta stöd, finnes det i din skapelse något, som är
ännu starkare än vinden?» »Ja, den rättrådige mannen, som ger allmosor. Om
han gifver med sin högra hand, utan att den venstra handen vet af det, står
han högst bland allt skapadt.»

Betraktad som ett helt, saknar Koran enhet, hvilket man äfven kunde
vänta på grund af det sätt, hvarpå dess delar blifvit hopförda, hvarom Bos-
worth Smith yttrar: »Dikterad tid efter annan af Muhammed för hans lär-
jungar, bevarades den dels i deras minne, dels nedskrefs den på fårbogar, på
träbitar eller stentaflor, hvilka kastades om hvarandra i lådor och plockades upp
liksom den cumeiska sibyllans löfblad efter en vindstöt, och samlades icke till ett
helt förr än efter profetens död på Abu Bekrs befallning. Utgifvarens arbete
bestod blott i att ordna »surerna» efter deras större eller mindre längd, så att
de längsta kommo främst, de kortaste i slutet, och ehuru boken sedermera
ännu en gång gått igenom en utgifvares händer, är detta hufvudsakligen den
gestalt, i hvilken Koran kommit till oss. Emedan olika läsarter, som likväl
tyckas vara af ganska ringa vigt, hade insmugit sig i de olika afskrifterna,
utsågs på kalifen Othmans befallning en komité, som skulle genomse dem, och

! Hvarje af Korans 114 kapitel benämnes en zsura» d. ä. »rad», »ordning»; hvarje vers
en »aja» d. ä. »tecken», »underverk».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free