- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
346

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. SJETTE HÄFTET.
afgjordes denna fråga nästan enhälligt till förmån för freden och lydnaden för
den engelska styrelsen. Härför åberopades Muhammeds föredöme, hvilken, när
han belägrade en stad eller förklarade krig mot en stam eller ett folk, alltid
uppsköt fiendtligheternas begynnande till dess solen gått ned, på det han måtte
förvissa sig om, huruvida izan, den muhammedanska »kallelsen till bön» (som
utropas från minareten vid solens nedgång), hördes bland dem. Om så skedde,
hade han ingenting att klaga öfver dem. Enligt denna tolkning borde det he-
liga kriget endast föras mot stater, som icke medgifva muhammedanerna fri
religionsöfning.

Ehuru muhammedanismen vanligen betraktas såsom en stationär och obhöj-
lig lära, visar dock erfarenheten, att den förstått att foga sig efter många olika
folks åskådningssätt och seder samt derför vunnit en stor utbredning. Skälet
härtill synes ligga uti lärans eklektiska beskaffenhet. Ett märkligt faktum är,
att den nästan från början splittrade sig i tvenne olika religionspartier, näm-
ligen de bäda sekterna Sunniter och Shiiter, af hvilka de förra strängt hålla
sig till den arabiske profetens föreskrifter sådana de innehållas i Koran och
i den muntliga traditionen, under det de senare upptagit ett främmande ele-
ment, ett slags mystisk panteism, persiska och indiska föreställningar, och der-
igenom närmat sig de ariska folkens religioner. »Islamp, yttrar B. Smith,
»har under århundradenas lopp och i följd af långvarig beröring med den hin-
duiska afgudadyrkan helt naturligt drifvits till inrymmanden åt densamma.
Några af de moslimska helgonen tillbedjas af hinduerna såväl som af muscl-
männen, och de sistnämde ha i sin ordning så inrättat sina pilgrimsfärder, sina
fastor och fester, att de bittre öfverensstämma med hinduernas smak, d. v. s.
med en religion, som talar mera till sinnena och fantasien, än till förståndet
och samvetet.»

Till slut vilja vi här i korthet erinra om några af de vigtigaste olik-
heterna mellan muhammedanismen och kristendomen med hänsyn till de båda
lärornas religiösa och sedliga grundtankar.

I likhet med vår cgen religion förkunnar Islam en enda evig, allvetande,
allsmäktig och barmhertig Gud, alltings skapare och uppritthållare. Detta
gudsbegrepp utgör hörnstenen i hela dess lärobygnad- Men under det den kyrk-
liga ortodoxien utgår från denna monoteistiska gudsidé, upphäfver den henne
åter i tillämpningen genom den såväl mot den bibliska kristendomen som cmot
förnuftet stridande dogmen, att i gudomsviäsendet (som dock säges vara ett och
odelbart) ingå tre särskilda gudomspersoner. Islam deremot fasthåller följd-
riktigt den rena monoteismen. Muhammed, som, såsom”vi förut anmärkt, ansåg
Jesus såsom en stor profet, var, liksom inom kristenheten unitarierna och våra
dagars nyprotestanter, fullkomligt medveten om att den kyrkliga »rättrogenhe-
ten»? uti i fråga varande punkt afviker från Kristi kristendom och således äf-
ven af att han i sitt bekämpande af trecnighetsdogmen hade kristendomen på
sin sida. Detta framgår oemotsägligt af det ställe i Koran, der han låter Gud
fråga Jesus: »Har du någonsin sagt till menniskorna: antagen oss, min moder
och mig, såsom gudar jemte den ende Guden?» hvarpå Jesus svarar: »Nej, vid
din ära, aldrig . . . Jag har endast sagt dem, hvad du befalt mig att säga:
tillbedjen Gud, min och eder Herre.» På ett annat ställe yttrar Muhammed:
»på den yttersta dagen skall Jesus förgrymmas både emot judarne och emot
de kriste; emot de förre, emedan de icke erkänt honom för att vara en pro-
fet, emot de senare, emedan de sagt honom vara Gud.» — Jesus vördas af
muschnuännen såsom en stor religionslärare, den störste näst Muhammed. = Is-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free