Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAP OCH LITERATUR. 351
lichkeitsbegriffes» (i tredje häftet). En medlande ställning i tvistefrågan intager O.
Liebmann i sin nyss nämda afhandling så till vida, som han söker leda i bevis, att
ehuru vi icke kunna vinna en åskådlig föreställning om något annat slags rum än
vårt nuvarande, så beror detta blott och bart på råra sinneverktygs fysiologiskt-
anatomiska inrättning — t. ex. på ögats bygnad och läge i hufvudet — hvadan en
möjlighet qvarstår, att för annorlunda utrustade "varelser ett rum af annan beskaf-
fenhet än vårt verkligen kan finnas till. Tänkom oss ett väsen med samma intelli-
gens som vi sjelfve, men klotformigt till sin skapnad, derjemte öfversålladt med
ögon samt sväfvande fritt omkring i rymden — tydligen skulle för ett sådant väsen
något ofvan och nedan, höger och venster, framför och bakom icke vara för handen.
Härigenom ådagalägges — menar Liebmann — att ett rum af andra dimensioner än
vårt, om ock icke tillgängligt för vår åskådning. dock ingalunda innebär en logisk
orimlighet, en motsägelse för tanken.
Öfriga vigtigare bidrag till tidskriftens tvenne senaste häften äro: »Der Raum
als Gesichtsvorstellung» af A. Riehl: »Causalität und Identität» af densamme: »Ucber
den Becriff der Erfahrung» I. af C. Göring; »Ueber dice verschiedenen Phascn der
Kantischen Lehre vom Ding-an-sich» samt »Zum Gedächtniss Spinozas» af W. Windelband.
Hvarken den franska eller den britiska nutidsfilosofien kan sägas vara synner-
ligen känd i vårt fädernesland. Det filosofiska studiet vid de svenska universiteten
— hvilka förtjenster det må ega i öfrigt — skötes, hvad redogörelsen för den mo-
derna filosofien beträffar, på ett både ensidigt och ofullständigt sätt: det är nämligen
så godt som uteslutande Tysklands tänkare, man lärer att känna genom de akademi-
ska föreläsningarna, hvartill kommer att framställningen oftast afbrytes med Hegel,
efter på sin höjd några flyktiga anmärkningar om den senare (aldrig om den senaste)
filosofien i samma land. Icke heller ega vi i vår literatur någon vägledning till en
närmare bekantskap med en Comte eller Taine, Stuart Mill eller Herbert Spencer, i
hvilkas verldsåsigter vissa hufvudriktningar inom vår samtids andliga lif funnit ett
fylligt och storartadt uttryck. Under sådana förhållanden borde, synes det, de i Paris
och London utkommande filosofiska tidskrifterna kunna påräkna att ej helt och hål-
let förbises af den bildade svenska allmänheten. Deras rikhaltiga innehållsförteck-
ningar erbjuda en lockande inblick i de verkstäder, der tankens stål härdas i kriti-
kens eld och utsmides till vapen för sanningsökandets strider.
Den franska månadsskriften begynte sin bana i Januari 1876 under ledning af
Th. Ribot, författare till förtjenstfulla skrifter rörande Schopenhauers filosofi samt den
nyaste psykologien i England. I företalet tillkännagifver utgifvaren att »Revue phi-
losophique» icke är att betrakta såsom språkrör för någon särskild filosofisk skola,
men hålles öppen för bidrag från alla håll, utländska såväl som inhemska, i syfte att
bringa till stånd en fullständig och noggrann öfversigt af vårt århundrades tanke-
arbete. »Utan att hylla en eklekticism, som ej skulle hafva något värde och som ej
har någonting gemensamt med tidskriftens anda, anse vi det dock vara obestridligt,
att alla de olika systemen öfverensstämma med hvarandra i vissa punkter, och att i
följd deraf en fredlig beröring dem emellan är möjlig.» Huru häftigt de än angripa
hvarandra, är det dock säkert, att de meningsolikheter, som åtskilja de filosofiska
åskådningssätten, äro mindre talrika än de gemensamma öfvertygelser, som förena
dem, i följd hvaraf en fruktbärande samverkan mellan deras målsmän otvifvelaktigt
är verkställbar, i samma mån de vinna cn förtroligare kännedom om hvarandras åsig-
ter. På tänkandets område är ingenting skadligare än okunnigheten om hvad ens
föregångare och medarbetare uträttat; hon leder nästan alltid till gagnlösa upprepan-
den af redan vederlagda meningar. För att i någon mån afstyra en dylik okunnig-
hets öfverhandtagande har utgifvaren gjort till sitt åliggande att i hvarje häfte med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
