Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 359
blef deras stridsrop: bort med statsförmynderskap, prestvälde, styrande bisko-
par! Prelaternas kyrka är ej ett Zion, men ett Babylon. Den sanna kyrkan
utgör ett de troendes brödrasamfund, der hvarje enskild är sin egen prest och
alla hvarandras jemlikar i Kristus. Maktens innehafvare, ur stånd att med
förnuftsskäl vederlägga desse ifrare, sökte tysta dem genom fängelset och stup-
stocken. Af förföljelsen drifne från fädernejorden, begåfvo sig många puri-
taner först till Holland, derefter till den dittills i Europa föga kända nya
verldsdel, der en jungfrulig jord liksom stod redo att emottaga dristiga frawm-
tidstankars utsäde.
Till sin yttre sida företer den amerikanska puritanismens historia ingen-
ting som bländar eller fängslar. MHvarken envåldsherrens diadem eller kyrko-
furstens tiar, hvarken skimrande harnesk eller guldstickade drägter ådraga sig
vår uppmärksamhet vid en återblick på det äldsta nybyggarlifvets häfder. I
stället framtränger till oss från dem genljuden af de yxhugg, hvarmed odlaren
i urskogen röjde plats för bönehuset och skolan, grundvalarne för det folk-
välde, som, enligt stiftarnes utsaga, åsyftade att verkliggöra idén om »Pen stat
utan konung, en kyrka utan biskop, ett samfund utan rangskilnad». Det nya
samhällsskickets besjälande kraft var religionen. 9Statsbygnaden var en teokrati,
uti hvilken den enskildes borgerliga rättigheter härleddes ur hans medborgar-
rätt i »de heligas samfund». . Bibelordet, uppfattadt såsom i bokstaflig mening
ett »Guds ord», gälde som det tillförlitligaste rättesnöret äfven i rent verlds-
liga mål; intet spörsmål var så inveckladt, att det ju ej af klyftige skrift-
uttolkare löstes genom ett myndigt afgörande: »så säger Herren». I hvarje
stad och by var själasörjaren den främste mannen och näst efter honom kyrko-
rådets medlemmar. Veckans arbetsdagar fingo, så att säga, sitt ljus från hvilo-
dagen, »Herrens dag», liksom planeterna erhålla sitt från solen. Kyrka och
stat, prester och lekmän, allt och alla genomträngdes och beherskades af en
styf, bister, omedgörlig »vrättrogenhet.» Det var calvinismen i dess sträfvaste
skepnad, som präglade tänkesättet hos Nya Englands puritaner. Fördragsamhet
mot bekännare af en främmande tro kunde här ej ens komma på tal; hvarje
böjelse i sådan riktning skulle stämplats som en fördömlig slapphet. Äfven
politiska bevekelsegrunder bidrogo till skärpande af denna nitälskan för »be-
kännelsens enhet». Af en religiös partisplittring befarade man de menligaste
följder för det nya samfundets bestånd och tillväxt. Det var då naturligt och
öfverensstämmande med lynnet hos den tidens statsklokhet, att koloniens styres-
män skrefvo på lagbokens första blad: inga sekter! inga kättare! Så inträffade
det, att de nyss förföljde, vordne herskare, i sin ordning uppträdde som för-
följare; de landsförviste jagade utan miskund anabaptister och qväkare från sina
landamären.
Länge dröjde det dock ej, förr än förföljelselustans skadeväxt uppryck-
tes med rötterna ur den unga fristatens mark. Tidehvarfvet var drägtigt
med en ny idé, som tog mandom i samhillslifvet, redan innan de gamle puri-
tanhöfdingarne lagt sina gråa hufvuden till hvila. Sexton år efter »pilgrimer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
