Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VEKLDEN. 361
hård och karg natur den amerikanska nationalkarakterens kännetecknande egen-
skaper: viljestyrka och hopp; så förbereddes af puritanernas ättlingar en ny
epok, den fredliga idrottens, orubblig på sin grund som Klippbergen, maje-
stätisk som Niagara eller som den lugnt framvällande Mississippi. Detta oför-
sagda litande på den egna kraften, detta blickande mot en löftesrik framtid —
huru kunde de väl i längden sämjas med en lära, hvars kärnpunkt var dog-
men om den outgrundlige Gudens »fasaväckande beslut» att på förhand, obero-
ende af menniskans sinnelag och handlingssätt, inviga vårt slägtes flertal åt en
oundviklig, evig förtappelse? Hvad som timat så ofta både förut och efteråt.
det tilldrog sig äfven denna gång: förnuftet, nedböjdt under prestlärans träl-
domsok, reste sig omsider i vrede; ortodoxiens öfverdrifter drefvo till affall.
Redan i början af det adertonde århundradet yppade sig här och der i för-
samlingarna en afgjord obenägenhet emot sådana af den rådande teologiens läror,
hvilka upprörde menighetens oförvillade rättskänsla, t. ex. läran om odöpta
barns öde efter döden, om den ärftliga tillräkneligheten af Adams synd, om
helvetsstraffens evighet, om de utvaldes ringa antal. Förgäfves ansträngde sig
»rättrogenhetens» sakförare att stäcka denna gryende »otror. Hon tilltog i
styrka, utbredande sig i synnerhet bland landtbefolkningens djupa leder, i trots
af bannstrålarne från hundratals predikstolar, i trots af det utrotningskrig emot
allt slags kyrkligt nyhetsmakeiri, som sattes i gång af de ortodoxes härförare,
den väldige Jonathan Edwards, skriftställare och predikant, hvilkens beryktade
utmålningar af de fördömdes qval röjde en inbillningskraftens vilda glöd, som
påminde om Dante och Milton. Ransakandet af bibeln gjöt olja på tviflets
eld. Äfven från kojans barn framkastades allt oftare, ej utan en hotfull be-
toning, den frågan: hvad lärer skriften? Ger hon eller ger hon icke stöd åt
den nitiske pastorns bedyrande att qväkarne, liksom trollkarlarne och hexorna,
stå i förbund med den lede fienden?" celler öfverhufvud åt den söndagligen in-
skärpta trosartikeln, att himmelriket ej kan nås på någon annan väg än den,
som utstakats af Calvin och hans eftersägare? Om dylika ämnen utbyttes me-
ningar vid samqvämen i bondens stuga under de långa vinteraftnarne, då hus-
fadern hvilade ut från handslöjden och spinnrockshjulets surr tystnat; samma
ämnen gåfvo fart och värma åt samspråket under rastestunderna från vårarbetet
1 En berättelse om de grymheter, för hvilka anhängarne af den mest freds-
älskande bland de kristna sekterna voro utsatte under den nyengelska calvinismens blomst-
ringstid, har senast lemuats af Thomas Wentworth Higginson i afhandlingen: »The Pnritan
Minister» (tillhörande samlingen Atlantic Essays, Boston, J. Osgood & c:o 1874). Qväkarne
kunde fängslas, när helst myndigheterna funno för godt, samt dömas utan jury, första gången
till böter, andra gången att mista det ena örat, tredje gången det andra örat, fjerde gången
att få tungan genomborrad af ett glödgadt jern. Deras qvinnor undergingo spöslitning, deras
vitnesmål egde ingen gällande kraft; det var förbjudet att genom inhägnader skydda deras
grafvar för vilddjuren. — Meddelanden rörande trolldomsfarsotens härjningar i Nya Englund
gifva såväl den anförde förf. som James Russel Lowell i afhandlingarna »Witcheraft» och
»New England two centuries ago» (i samlingen Among my books, Boston, J. Osgood & c:o
1875).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
