Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
I sjöstaden Newport uti Rhode-Island föddes vunitariernas helgond
den 7 April 1780 ’ Hans fader, en ansedd jurist och varm frihetsvän,
uppfostrade sonen i den anda af religiös fördragsamhet, som af ålder varit
rådande i den af Roger Williams grundlagda staten. Tidigt röjdes hos den
unge Channing löftesrika anlag och böjelser: en lefvande fromhet, en liflig
medkänsla för andras lidanden, en stark vetgirighet i förening med håg
för sjelfständigt tänkande öfver lifvets och tidens maktpåliggande frågor.
Student vid Harvard-universitetet redan vid fjorton års ålder, sökte han under
sin fyraåriga vistelse derstädes genom ihärdiga och omfattande studier motar-
beta en gryende benägenhet för melankoli och ofruktbart grubbel. Sitt bemö-
dande i detta syfte fortsatte han med ännu större framgång under de derpå
följande tvenne åren, då han var anstäld som lärare i en virginisk plantage-
egares familj. För att vänja sig vid umbäranden och hirda sin kropp under-
kastade han sig frivilligt de svåraste spikningar; han arbetade snart sagdt natt
och dag, öfvade: sig i att utstå skarp hetta och köld, lifoärde sig på den torf-
tigaste kost och redde sin bidd på det hårda golfvet. En synnerligen kraftig
väckelse erfor han vid denna tidpunkt genom bekantskapen med de skotske
moralfilosofernas skrifter. Sjelf har han beskrifvit, hurusom läsningen af Hut-
chesons afhandling Dom den menskliga naturens värdighety åvägabragte hos
honom liksom en inre pånyttfödelse och upplät för hans själs öga nya, ljusstrå-
lande rymder. Tron på den förnuftiga menniskonaturens omistliga höghet för-
blef allt framgent grundtanken i hans lifsäskäådning och hans verksamhets led-
stjerna. Äfven på det religiösa området var hans första och sista ord
förnuftet. Hans ofta uttalade öfvertygelse var, att kristendomens värde
berodde helt och hållet på dess djupa förnuftighet. »Kristendomen är en för-
nuftig religion; vore den icke detta, skulle jag blygas att bekänna mig till
densamma, yttrar Channing i ett af sina »Preligionstalp. »Jag fröjdar mig öf-
ver kristendomen, emedan den vidgar, stärker och höjer vär förnuftiga natur.
Kunde jag icke vara en kristen, utan att upphöra att vara förnuftig, skulle
jag icke tveka i mitt val. Jag känner mig förbunden att uppoffra för kristen-
domen egendom, ära, lif; men jag bör icke för någon religion uppoffra det
förnuft, som höjer mig öfver djuret och gör mig till en menniska. Jag kan
ej göra mig begrepp om något större helgerån än att göra våld mot eller för-
neka den högsta förmögenhet, vi hafva fått af Gud. Om vi det gjorde, skulle
vi kränka gudomen i vårt eget bröst. Kristendomen bekämpar icke förnuftet,
utan är ett med detsamma, och är oss gifven att vara dess hjelpare och vän”.»
a Hedersnamnet »the saiut of the unitarians» gafs åt Channing af hans beundrare i Bo-
ston, enligt hvad Fredrika Bremer berättar i boken I/lemmen i nya verlden, 38. 145; Stockholm
1866. — Att ett sådant namn svärligen kunnat tilldelas en värdigare, derom är den berömda
författarinnan öfvertygad. »Aldrig har väl Guds välsignelse synbarare hvilat öfver en menniska»,
skrifver hon. »Man ser i hans porträtt en blick, som icke är af denna verlden»; läsningen af
Channings biograti och enskilda bref bringar henne att tänka på skriftens språk: »salige äro
de renhjertade, ty de skola se Gud!»
? Jfr Religionstal af William E. Channing. Öfsersatta af N. Ignell, 8. 97 f. Stock-
holm, IL. I. Hierta, 1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
