Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
hvarandras sällskap. I återlösningens drama spelar hvar och en af dem sim
egen rol utan att ingripa i de andras. Fadern sänder sonen till jorden, men
sändes ej sjelf; sonen är medlare, icke fadern. Sålunda hafva vi här tre genom
olika egenskaper, olika förnimmelser, viljor och verksamhetssätt från hvarandra
fullständigt skilda personer; huru kan det då ens med ett sken af rimlighet
bestridas, att dessa tre personer utgöra lika många olika väsenden, tre gudar?
Hvem inser ej, att nyss nämda dogm undanskymmer det bibliskt-kristna guds-
begreppet och derför bör rödjas ur vägen? »Med all den styrka, hvaraf vi äro
mäktige, utbrister Channing å sina egna och de med honom lika tänkandes
vägnar, »tillbakavisa vi den oförnuftiga och obibliska läran om Guds treenighet.
För oss, liksom för apostlarne och de äldste kristne, gifves det blott en Gud:
fadern. Med Jesus tillbedja vi fadern, den ende lefvande och sanne Guden.
Vi häpnoa öfver, att någon kan läsa nya testamentet och dock ej känna sig
öfvertygad om att allenast fadern är Gud. Vi höra hurusom vår frälsare jemt
och ständigt tillerkänner gudsnamnet åt fadern; vi läsa hvad som står skrifvet:
»Gud sände sin son; Gud smorde Jesus.» Huru besynnerligt och oförklarligt
vore ej ett sådant tal, som, så att säga, fyller hela nya testamentet, i fall
detta namn tillkomme äfven Jesus och den i fråga varande boken hade till
sin uppgift att framställa honom som Gud! Men vi trotsa våra motståndare att
anföra ett enda ställe i vår religionsurkund, der ordet »Gud» kan sägas åsyfta
tre personer, eller der det ej användes blott om en enda person och der med
denna enda person ej menas fadern. Kan något kraftigare bevis gifvas för
vårt påstående, att läran om. de tre personerna i gudomen icke är en till
kristendomens väsen hörande lära? Vore hon det, hade man kunnat vänta, på
grund af hennes svårfattlighet och höga betydelse, att hon i nya testamentet
skulle förkunnats och utvecklats med största möjliga tydlighet. Nu deremot
både omtalas och tilltalas Gud allestädes i bibeln såsom en, utan att någonsin
ett försök göres att förebygga, att orden härvid tagas i en annan mening än
den vanliga. Hvarföre denna så sällsamma men det oaktadt så vigtiga lära ej
skulle i skriften meddelats oss på annat sätt än genom några dunkla och lik-
som förstuckna anspelningar — det är en gåta, som ingen spetsfundighet skall
lyckas utreda.
Må vi i samband med det anförda behjerta ännu en anmärkningsvärd om-
gtändighet! Kristendomen växte upp midt ibland skarpsynta fiender, som icke
förbisågo någon af de punkter i dess lärobygnad, hvilka tycktes ligga blottade
för inkast, och som otvifvelaktigt skulle gjort ett väldigt anlopp emot en lära
behäftad med så ögonskenliga motsägelser, som treenighetsläran. Huru vill man
då förklara, att i apostlarnes skrifter, som förtälja så mycket om mcenings-
striderna under urkristendomens dagar, ej ett ord yttras om något angrepp emot
evangeliet på grund af treenighetsläran, ej ett ord till förtydligande af eller
försvar för densamma? Denna erinran eger nära nog samma bindande kraft som
ett bevis. Klart är, att om apostlarne sökt utbreda tron på tre personer i
gudomen, af hvilka en var samme Jesus, som nyligen dött på korset, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
