Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 319
Ur dessa vältaliga yttranden framblixtrar en tanke, som afslöjar det inner-
sta af Channings verldsåsigt. För honom är det äkta kristliga ingenting annat
än det menskliga i dess renhet och fulländning; medlemmar af den allmänne-
liga kyrkan äro, oberoende af trosbekännelsen, de ädle och rättrådige, »de
rena själarne i alla verlåsdelar.» Väl är »Kristi kristendom», enligt Channings
öfvertygelse, det högsta och heligaste i jordlifvet, men dess förträfflighet beror
derpå, att just i och genom Kristus och hans evangelium har gudsbelätet hos
menniskan — hennes oförstörbara anlag till det goda — nått sin fylligaste,
sin fagraste utveckling. Med en af kyrkans fäder omfattar Channing den tröste-
rika åsigten, att »själen är kristen till sin egen natur.» Sjelf förklarar han
uttryckligen: »Den sublima idé, som gifvit enhet och sammanhang åt mina
tankar, har varit tron på själens höghet och gudomlighet.» Denna tro blef
gnistan, som tände menniskokärlekens eld i hans bröst. Från den härflyter
hans nitälskan för politiska och sociala reformer, för de nödstäldes bispringande,
för kroppsarbetarnes uppfostran och förädling. I denna tro söker han en
stödjepunkt för sin ljungande protest emot negerslafveriet, dervid inskärpande
den solklara sanningen, att »inför Gud och inför rättvisan kan menniskan icke
vara ett föremål för eganderätt.» »Alla själar tillhöra samma familj», yttrar
han vid ett annat tillfälle. »Ja, till och med Kristus, så högt han än står
öfver oss, är det oaktadt en af vårt slägte; ett lefvande vitnesbörd om den
förmåga, vi alla besitta.»
Lifvets angelägnaste uppgift är att rätt utbilda denna oss medfödda för-
måga att älska och efterlikna det heligaste och högsta. Endast derigenom
närma vi oss fullkomligheten; endast på denna väg möjliggöres inom samhället
ett verkligt, varaktigt framåtskridande. Fruktlöst bygger man i detta hänse-
ende sitt hopp på styrelseformer och lagstiftningsåtgärder såsom sådana. Samma
betraktelsesätt. som gör Channing till en motståndare af ortodoxiens lära om
dogmtrons saliggörande kraft, drifver honom att bekämpa den ytliga radikalismens
öfverspända tro på republikanska statsförfattningars makt att skapa en fridens
och lyckans guldålder. »Republikanismens bigotteriv» — stickordet är Chan-
nings — röjer, ej mindre än teologiens, ett fåkunnigt öfverskattande af formen
med förbiseende af det enda väsentliga: innehållet, det i statskroppen pulse-
rande lifvet. På alla lifsområden måste formerna vexla och bytas om; detta
ligger i utvecklingens natur. TI följd deraf kan ingen enstaka form, vare sig
politisk eller religiös, någonsin fasthållas som mönstergill för alla folk och
under alla tidehvarf. Som politiker var Channing derföre ingalunda en beuu-
drare af den omstöpningsifver, som med bälstora ord om jemlikhet och mensko-
rätt går bröstgänges till väga emot det bestående. Medborgare af jordeus mik-
tigaste fristat och trofast vän af friheten, var han dock allt för skarpsynt att
ej uppdaga, liksom allt för sanningsälskande att ej oförbehållsamt vidkännas
det republikangka styrelsesättets olägenheter och vådor’. Till dessas afhjel-
! Hans yttranden i detta ämne fiunas anförda i Memoirs of Channing, första delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
