Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
pande känner han blott eft medel, men ett osvikligt: en ändamålsenlig folk-
uppfostran. Allmän upplysning — se der det värn, som ger skydd emot den
allmänna rösträttens missbrukande. »Uppfostra folket!» skrifver Channing, »det
skall då växa till i det goda, i trots af de bristfälligaste samfundsinrättningar.
Deremot kan en allmän rösträtt ej bereda någon fördel åt den okunniga mäng-
den. Hon blir oundvikligen en lekboll för dem, som finna sin räkning i att
bedraga eller att upphetsa henne.»
Den uppfostran, åt hvilken ett så gagneligt inflytande med rätta kan till-
erkännas, får naturligtvis ej inskränka sig till kunskapsförrådets ökande eller
minnets uppöfvande, utan motsvarande utbildning af förståndet och karakteren.
Ojemförligt högre fordringar än ett mekaniskt inlärande af lexor ställas af
Channing på hemmet och skolan, då han fäller det tänkvärda yttrandet: »vatt
uppfostra ett barn, i ordens djupaste mening, är ett mera storartadt värf än
att styra en stat.D» En hufvudsak i all uppfostran är att lärjungen må varda
i stånd att tänka med egna tankar, känna, vilja, handla på egen hand, bära
fram något godt och nytt ur det egna hjertats fatabur. Det gäller att, så
vidt möjligt, förebygga att den enskilde i verldsmarknadens trängsel borttappar
sig sjelf, försvinner i den stora hopen af osjelfständiga eftersägare, dogmens och
vanans klafbundna trälar. Hvad som på hvarje område i främsta rummet bör
eftersträfvas är icke en stel likformighet, men en fri, i otaliga former och
färgskiftningar sig utbredande mångfald, grundad på de mångsidigt olikartade
individuela anlagen och sammanhållen af det ädelt menskligas enhetsband. De
af Channing framstiälda åsigterna rörande uppfostrans väsen och mål äro perlor
af pedagogisk visdom, afspeglande en helgjutet harmonisk lifsåskådning. »PÅtt
uppfostra en menniska är»D, säger han, patt utveckla hennes förmögenheter, till-
försäkra henne ett fritt och fullständigt bruk af dem alla. Det är, först och
främst, att odla hennes förstånd, ingifva henne kärlek till sanningen samt un-
dervisa henne om medlen för sanningens uppnående. Det är att vänja henne
vid ett noggrant pröfvande af omständigheterna, ett sorgfälligt vägande af be-
visen, innan hon dömer. Det är att bistå henne vid iakttagandet af den oss
omgifvande naturen, göra henne förtrogen med de vetenskaper, som förklara
naturföreteelserna och utpeka för henne den väg, som leder till kännedom om
vår egen natur. Ått uppfostra en menniska är, vidare, att bilda hennes sam-
vete, väcka hos henne en liflig och siäker känsla af det rätta, upplysa henne
om pligtens bud såväl i allmänhet som i hvarje särskildt fall, utrusta henne
med fasta grundsatser för det praktiska lifvet. Det är att rikta hennes blick
på det fullkomliga, lära henne att med vördnad böja sig inför det sedligt höga,
visa henne hvad det innebär att i alla vexlingar förblifva sin bestämmelse tro-
gen. — — — Att uppfostra en menniska är att utveckla hennes inbillnings-
kraft och smak, hennes sinne för naturens och konstens skönheter; det är,
slutligen, att handleda henne i det vårdade talets konst, så att hon vinner
färdighet i att uttrycka sina tankar med klarhet och kraft och derigenom kan
utöfva ett sedligt inflytande på sina likar.» — Ännu vigtigare än den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
