Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UTSIGTERNA OCH HINDREN FÖR EN HÖGRE FOLKBILDNING. 387
nom nattvardsläsningen, så bör det ändock ej väcka synnerlig förvåning, om
vid 21 års ålder ungdomen endast till halfva antalet skulle besitta förmågan
att temligen väl läsa innantill, enär en annan faktor — och en grundväsentlig
— här tillkommer, nämligen att under de 5 å 6 åren mellan konfirmations-
och beväringsåldern alltför många genom bristande öfning kunna hinna att
glömma hvad de vare sig i folkskolan eller nattvardsskolan inhemtat. Får
glömskan under så många år ohejdadt råda, kan hon otvifvelaktigt göra ett
stort förstörelsearbete. Och detta är ett förhållande, som icke nog kan beak-
tas af hvar och en som intresserar sig för en allmännare och högre folkbild-
ning. Om det nämligen visar sig, att endast halfva antalet af allmogens barn
hafva vid mognare ålder i behåll hvad de lärt i folkskolan, så visar ju
detta äfven, att de mödor och kostnader, som blifvit nedlagda på folkskolan,
äro — skulle man kunna säga — till hälften förspilda. Ty ehuruväl man
visserligen icke i allmänhet får säga, att skolarbetet är förspildt derföre att i
en följande tid åtskilliga af de kunskaper, som inhemtats i skolan, bortglömts,
utan att den fankeöfning, som i skolan varit förenad med kunskapernas inhem-
tande, i allt fall är i och för sig ett godt och varaktigt resultat, äfven sedan
sjelfva kunskapsmaterialet fördunstat, så torde det likväl vara mycket tvifvel
underkastadt, huruvida och i hvad mån detta må ega tillämpning i fråga om
den skolundervisning, som här är i fråga d. v. s. huruvida en skolundervisning,
som icke ens lyckats någorlunda orubbligt befästa förmågan att läsa innan-
till, verkligen kan anses hafva varit af natur att bibringa en större allmän
förståndsodling, än snart sagdt hvilken praktisk sysselsättning som helst. Men
huru än härmed må vara, är påtagligt, att om det verkligen är faktorn glöm-
skan, som i det i fråga varande fallet spelar hufvudrolen, så måste, gå länge
glömskan ftillåtes göra sitt förstörelsearbete i den skala som nämts, folkskolans
arbete anses till en väsentlig del förfeladt. Hvaraf vidare följer att, så vida
man vill, att de kostnader och det arbete, som nedlagts på folkskolan, ej skola
vara till en stor del förgäfves gjorda, måste man cgna icke mindre uppmärk-
samhet, än åt sjelfva folkskolan, åt allt som kan tjena att bibehålla och ut-
veckla den i folkskolan meddelade undervisningen, således åt fortsättningssko-
lorna, söndags- och aftonskolorna, folkhögskolorna, sockenbiblioteken, med ett ord,
åt alla dessa hjelpmedel, af hvilka man har att betjena sig för att sprida och
befästa och utvidga bildningen hos dem, som af det praktiska lifvets oafvisliga
kraf tidigt kallas ifrån de vanliga folkskolorna, hvilka senare för öfrigt af flere
skäl icke kunna sätta kunskapsmålet särdeles högt. Hade denna nödvändighet varit
tillräckligt behjertad, skulle man icke haft att anteckna de nedslående resultat,
hvilka läsprofven vid beväringsmönstringarna gifvit vid handen, äfven om läs-
kunnigheten vid utträdet ur folkskolan icke varit allt hvad man kunnat önska.
Och vi tveka icke för vår del att uttala den öfvertygelsen, att numera, sedan
vi en gång hafva ett ordnadt folkskolesystem, det icke finnes någon vigtigare
angelägenhet, än just denna, åt hvilken skolstyrelser och skolinspektörer, kunna
offra tid och krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
