Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UTSIGTERNA OCH HINDREN FÖR EN HÖGRE FOLKBILDNING. 395
på tungan, huru religionsämnet är det vigtigaste af alla läroämnen, likväl icke
tveka att i folkskolan öfverlemna undervisningen uti detta ämne åt lärare,
hvilkas ådagalagda insigter icke berättiga dem att meddela undervisning uti det
obetydligaste ämne ens i lägsta klassen af elemenvtarläroverket? Vi veta mycket
väl, att i enskildta fall folkskoleläraren kan vara rätt så god undervisare i re-
ligionen, som presten, och så kan mången ostuderad man och qvinna: men om
i allmänhet studier anses vara af någon vigt för en lärare, så få de väl icke
heller på detta område anses för öfverflödiga. Men om nu — såsom vi frukta
icke är alldeles ovanligt — med en temligen medelmåttig eller klen förmåga i
öfrigt förenar sig en i det hela osund uppfattning af religionen och hvad dit
hör, månne man verkligen kan tro, att häraf en tjenlig grundläggande religions-
undervisning är att hoppas? Utan tvifvel vore det, ur religiös synpunkt, af
största vigt att kyrkan sjelf öfvertoge denna del af undervisningen; och ehuru
vi ingalunda förbise de svårigheter — man skall kanske säga omöjligheter —
som i det fallet möta, tro vi likväl, att om man blott, der förhållandena i det
fallet äro gynsamma, ville göra försöket, skulle man få skäl till belåtenhet
med resultaten. Folkskolan skulle då med mera kraft kunna egna sig åt be-
främjandet af läsförmågan och den allmänna tankeodlingen hos sina lärjungar, och
detta skulle säkerligen vara af vida större gagn för den följande undervisningen
i nattvardsskolan, än äfven de bäst inpluggade katekeslexorna. Olägenheten af
det närvarande förhållandet ligger deruti, att folkskoleläraren förryckes från sin
egentliga kallelse, som är helt enkelt den att vara skolmästare, till den att
mera specielt vara ett slags underordnad kyrkans tjenare. Den vigt, som lägges
på den, om ock rent forwmalistiska förberedelsen för nattvardsskolan, måste för
skolläraren göra till hufvudsak, att katekeslexan går något så när väl, om än
det skulle vara klent nog med både innanläsning och förståndsodling; och det
är fara värdt, att äfven seminariiundervisningen röner alltför mycket inflytande
af denna uppfattning. Det är fara värdt, att denna undervisning kan komma
att gå i en riktning, som i sjelfva verket är mera egnad att bilda kolportören,
än skolmästaren. Det är fara värdt, att seminariieleven kan komma att helt
oförmärkt ledas till en ensidighet i uppfattningen af folkskolan och folkunder-
visningen, som måste blifva ett stort hinder för den framtida skolläraren att
sköta sitt kall såsom vederbör.
Dessa nu nämda tveone hinder för ett något betydligare höjande af folk-
undervisningen äro emellertid af beskaffenhet att icke lätt kunna öfvervinnas.
Man må i det fallet icke göra sig några illusioner. Vi äro nämligen ännu så
långt aflägsna från den jemlikhetsande, som i första punkten påpekats såsom
önskvärd, och så fasthängande vid form och lexa i religion, att det säkerligen
skall dröja länge, innan man vill göra några medgifvanden i den riktning vi
nämt. Det skadar likväl icke att antyda äfven sådana reformer, hvilkas full-
bordan kan vara aflägsen. Tjenar det ej till annat, kan det likväl tjena att
— såsom i allmänhet ett på afstånd Sedt föremål — utgöra någon ledning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
