Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
lång tid tillbaka derom yttrat’, såsom uttryckande hvad vi fortfarande skulle
vilja betrakta såsom den rätta uppfattningen af saken.
»Man brukar ofta bedöma ett folks bildningsgrad efter antalet fullväxta
personer, inom detsamma, hvilka ej kunna läsa och skrifva. Man säger t. ex.
att uti den eller den nationen finnes, bland 1,000 fullväxta samt med förnuft
och sina sinnens bruk begåfvade innevånare, blott en eller två, som ej kunna
läsa eller skrifva, eller tilläfventyrs ingen enda, som ej åtminstone kan läsa;
och man anser sig med detta negativa kriterium hafva tydligen ådagalagt, att
den nation, om hvilken sådant låter säga sig, ovilkorligen står på en ganska
hög grund af allmän bildning. Denna slutsats tål emellertid att betydligt modi-
fieras. Sjelfva läsandet och skrifvandet, ehuru förträffliga och nödvändiga
färdigheter de än äro, bevisa likväl i och för sig sjelfva ganska litet i afse-
ende på en persons bildning. Innan en bättre organisation af folkundervisnin-
gen gjort förmågan att läsa och skrifva så allmän, som den nu är, fanns en
ganska stor mängd både religiöst och sedligt och verkligen bildadt folk bland
dem som icke besuto denna förmåga; och man behöfver icke gå tillbaka ända
till hedenhös för att finna många exempel af till och med högt utmärkte män,
som antingen ganska obetydligt eller ock alldeles icke förstått sig på hvarken
det ena eller andra. Häraf följer icke, att ju ej konsten att läsa och skrifva
är ett i högsta grad vigtigt medel för förvärfvande af bildning, utan blott, att
det, oberoende af och bredvid läsandet och skrifvandet, finnes något, som
verkligen är bildning; och detta något är ingenting annat än en odlad tanke.
Om med läsningen och skrifningen icke tillika följer en skärpt tankeförmåga
och en riktning åt andlig sjelfverksamhet; om dessa färdigheter inhemtas till
en så ytterst torftig grad, att de med endast föga fromma kunna användas för
praktiskt bruk; om slutligen sjelfva lifvet ger få eller inga anledningar till
begagnande af de förvärfvade färdigheterna och den i och genom deras inhem-
tande erhållna tankeöfningen; så är i sanniovg sjelfva läsandet och skrifvandet
af föga värde. Jag kan för min del icke inse, att det, under sådana förhål-
landen, är betydligt större skilnad mellan en person, som kan läsa och skrifva,
och en person, som icke kan läsa och skrifva, än mellan en papegoja, som
kan tala, och en papegoja, som icke kan tala. Att en person kan läsa, är
godt och väl; men det är ock högst angeläget att tillika fråga: Dhuru läs” du?»
— För sambhället kan det, efter min förmening, vara af liten vigt nog, om
tilläfventyrs en person bland 1,000, eller en bland 100, eller till och med en
bland 10 icke förstår att läsa och skrifva, endast de öfriga 999, eller 99, eller
9, icke blott förstå att läsa och skrifva väl, utan äfven kunna reda sig med
att fänka på egen hand. Och folkbildningens problem är, så vidt jag förstår,
ingalunda löst dermed, att möjligtvis ifven hvarenda medborgare kan läsa och
skrifva. Hufvudfrågan är den, huru det största möjliga antal medborgare skola
göras till tänkande menniskor.»
P. A. SILJESTRÖM.
!’ Se Resa i Förenta Staterna. Första delen, sid. 230 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
