Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
hverken beundre eller elske disse Nordmand: det er kun i Tiden, ikke i Aan-
den, de staa os narmere. — Vi mene Oldtiden, naar vi nevne det gamle
Norge; vi ile strax did, ligesom Öjet seer tvers over fra Fjeldtind til Tind,
uden at böje Synsstraalerne efter Dalen imellem ’.»
Och ingenting var naturligare än en sådan tankegång, en sådan rörelse i
sinnena. Norge stod som en af de yngsta nationerna i Europa, och man ville
visa, hur den nya staten förtjenade sin sjelfständighet lika väl som någon an-
nan, att det var något annat än ett blott förgiängligt alster af ögonblickets po-
litiska kombinationer, och då man hade sofvit bort renaissance och reforma-
tion, hvart skulle man vända sig för att dokumentera sin nationalitet, om icke
till forntiden? hvar, om icke der, söka lån för att dölja ögonblickets fattig-
dom, eller tröst för den långa och för folkkänslan nedslående mellantiden?
Det är sant att man häri gick till öfverdrifter, att man i sin kärlek till allt
fornnorskt blef något »patriotiskt bister» och litet för mycket »slog med lejon-
svansen» (vi låna en norrmans egna uttryck). men å andra sidan hade den väckta
hänförelsen äfven varaktigare frukter. än de högt flygande orden i ett tal;
man gjorde sig genom eget arbete verkligen värdig det rika arf, på hvilket
anspråk gjordes för Norges räkning. Derom vitnar den historiska forskningen
i Norge under detta århuudrade. hvilken forskning redan har genomgått sitt
första skede, ty dess grundläggare och vägbrytare, de, som grepo verket an
ännu under det lifliga och omedelbara intrycket af den nyvunna sjelfständig-
heten, höra ej längre till de lefvandes antal. Det ligger här för öfrigt rätt
nära till hands att med denna nyvaknade patriotiska häfdaforskning i Norge
jemföra den förändring, som föregick med historieskrifningen i Sverige under
intrycket af de stora bedrifterna och framgångarne på sextonhundratalet, på
Hadorphs, Rudbecks och Verelii tid. Äfven då gick man tiilbaka både till den
gamla svenska och den isländska literaturen, men, ehuru vår häfdaforskning i
många fall måste med tacksamhet se tillbaka till denna tid — hvilken olikhet
dock i metod och resultat mellan dess verksamhet och den nynorska historic-
skrifoingen. Här en bålstor patriotism, som ofta med en fullkomlig brist på kri-
tik skref förfädernas äreminne, der en framställning, som, trots mången öfverdrift,
mer och mer stödde sig på en nykter och samvetsgrann forskning och derige-
nom fick ett verkligt värde.
Det dröjde dock ännu några år efter föreningen med Sverige, innan någon
märkligare verksamhet på det historiska fältet förspordes i Norge. Vi ha oss
ej nägra nämvärda företeelser på detta område bekanta från det första tiotalet
efter 1814, förutom den äfven för landets historia vigtiga periodiska skriften
Budstikken, utgifven af »Seclskabet for Norges Vel» (1817—1829), samt en
utförligare norsk historia från Harald Häårfagers tid af sedermera justitiarius
C. M. Falsen (utgifven 1824, 1825). Men år 1828 fästes vid universitetet
i Kristiania en helt ung man, den då tjugofemårige Rudolph Keyser, som re-
! Anfördt hos Sars, I, sid. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
