Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
rien mer eller mindre berörande tidskrifterna och tidningarna innehålla. Men
i och med de redan nämda arbetena har äfven den norska historieskrifningen fått
en förträfflig underbygnad, de vigtigaste sidorna af det nationela lifvet bortom
Kalmarunionen ha blifvit utförligt skildrade, få torde de punkter af någon
betydelse vara på det historiska fältet, som icke fått åtminstone någon belys-
ning och diskussionen är öppnad angående alla de vigtigaste spörsmålen. Att
nu den yngre generationen till en god del fortgått på samma redan brutna väg
är endast naturligt; en sida, som särskildt blifvit uppmärksammad, är sjelfva
den norsk-isländska historieskrifningen eller källkunskapen och sammanhanget
mellan de många historiska sagorna från medeltiden, likaså ämnen af rätts-
historisk art. I Norsk historisk Tidskrift, i Aarböger for Nordisk Oldkyndig-
het, i Christianias Videnskabsselskabs Forhandlinger, liksom i sjelfständiga ar-
beten äro dessa undersökningar nedlagda och bland författarne må här nämnas
Rygh, Hertzberg, Storm, Gjessing m. fl., bland hvilka de båda sistnämda sär-
skildt undersökt kungasagornas uppkomst och Sturlesons historieskrifning.
Bland rättshistoriska verk nämna vi endast professor Aschehougs vigtiga arbete
öfver den Norska Statsförfattningen, hvars första del (utgifven 1864) skildrar
den historiska utvecklingen till 1814.
Men den norska historien har icke blott sin begynnelse med Harald Hår-
fager, utan äfven med 1814 och vi veta icke blott på hvilket hedrande sätt norr-
männen begagnat sig af sin nya sjelfständighet, utan ock med hvilken kärlek de
omfatta sitt fädernesland äfven under detta nya skede af dess utveckling. Äf-
ven härutaf märkas spåren i historieskrifningen. Redan Eidsvoldsliteraturen är
icke obetydlig och utgifna handlingar, brefvexlingar, memoarer samt historiska
skildringar kasta ljus öfver flera delar af århundradets historia så väl före som
efter det afgörande året 1814. Norges nyaste historia har i sammanhang blif-
vit förd fram ända till 1829 genom åtskilliga arbeten af Yngvar Nielsen, led-
sagade af aktstycken och brefvexlingar, och har sålunda hunnit något längre än
den sammanhängande framställningen af Sveriges nyaste historia, som stannar
vid 1823. Äfven tyckas norrmännen, lika litet som engelsmännen, ha något
emot utgifvandet af sjelfbiografier och memoarer, som sträcka sig tämligen nära
intill det nuvarande ögonblicket. Så utkommo Aalls »Erindringer» från tiden
1800—1815 år 1844. Statsrådet Jörgen Herman Vogts »Erindringer? 1784—
1846, år 1871, och Statsrådet Paul Christian Holsts »Optegnelser», som lika-
ledes gå till 1846, år 1875.
Efter denna snabba öfverblick af de märkligare företeelserna på den nor-
ska historieskrifningens område, för så vidt den håller sig vid den äldsta och
den nyaste tiden, återstå nu endast några ord att tillägga om mellantiden, och
händelsen gör att den lämpligaste öfvergång derigenom beredes oss till det i
flera afscenden märkliga arbete i Norges historia, på hvilket vi särskildt här
ha att fästa uppmärksamheten och hvars titel vi, såsom utmärkande den nya-
ste företeelsen på detta område, satt framför denna uppsats. Vi veta unge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
