Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
behöfver antaga någon upprepad invandring. De största motsatserna inom na-
turen bestodo naturligtvis mellan Norges fjällbygder och Danmarks slätter;
midt emellan befann sig Sverige med del uti båda de andra landens natur.
På samma sätt bestämde äfven läget riktningen för vikingatågen, för svenskarne
österut, för danskarne åt sydvest, för norrmännen åt vester och nordvest.
Olikheten mellan utvecklingen i Danmark och Sverige å ena sidan och i
Norge å den andra bestod nu att börja med väsentligen deri, att daner, svear
och göter redan från det sjette århundradet omtalas såsom samlade folk och
riken, under det att i Norge samtidigt endast nämnas stam- och landskapsnamn
och här sälunda söndringen en längre tid fortfarit. På samma sätt hade
konungamakten vida tidigare framträdt i de båda förstnämda landen och der-
med äfven enhetsstaten, långt före Erik Emundson i Sverige och Gorm den
gamle i Danmark, hvilka länge ansetts som denna enhets grundläggare. Nå-
gon olycka för Norge var deremot icke den derstädes längre varande splittrin-
gen uti småstammar; tvärt om fins ingen anledning att antaga att norrmännen
vid historiens början stått efter de båda andra folken i odling, och under
vikingatiden utvecklade sig just vid Norges inskurna kuster det för denna tiden
karakteristiska lifvet rikast. Men äfven andra skiljaktigheter funnos mellan
folken. I Norge hade nämligen det aristokratiska elementet, som af ålder
funnits hos flere germaniska folk, bevarat sig vid makt bättre än i Sverige
och Danmark — man har hittills i allmänhet lärt, att det förhöll sig på rakt
motsatt vis. Norge hade nämligen i sina herseätter, i de sjelfskrifne förestån-
darne för offren och ledarne af tingen, en sådan bördsadel; å andra sidan voro
äfven särskilda förmåner knutna vid besittningen utaf fullfri jord eller odal-
jord och denna ståndsskilnad fick äfven uttryck i den olika rätt, som var be-
stämd för de olika samhällsklasserna, sjelfegande bönder, landbönder och frigifne
trälar. Ytterst berodde detta på det sätt, hvarpå den första bosättningen för-
siggått i de tre nordiska landen. I Danmark och delvis äfven i Sverige skedde
detta byvis, i det bylaget hade gemensam rätt till byng jord och brukade den
gemensamt. I Norge deremot var från början familjeegendomen regel "med
en fullständig och odelad besittningsrätt till jorden; bevarades denna odal-
jord ostyckad från slägt till slägt, var derigenom i sjelfva verket grunden lagd
till en aristokrati, i synnerhet som dessa ätters antal ej kunde vara så särde-
les talrikt. Men denna aristokratis tillvaro var synnerligt gynsam just för den
högre andliga odlingen och dess bevarande, det var hos densamma och i dess
omgifning, som den rikaste utvecklingen af diktkonsten egde rum, och genom
sitt flitiga deltagande i vikingatågen, bragtes den äfven i beröring med främ-
mande folks kultur och hemförde derifrån befruktande intryck. Med denna
uppfattning kan man ej längre tala om den motsats, man så gerna vill uppställa
mellan folkets diktning och konstdiktningen äfven inom den gamla nordiska
poesien. Dess olika afarter voro endast grenar af samma träd, som frodades
just i aristokratiens hägn. I Norge har ock utvecklingen längre än annorstä-
des pågått inom stamförfattningens område, på samma gång som den lifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
