Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4352 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ARG. SJUNDE OCH ATTONDE HÄFT.
Utgående från en bevisad sats. en redan erkänd s. k. yttre verklighet.
en från andra lånad förutsättning. en allmänt gillad och antagen trosartikel.
nåste den forskanudes synvidd alltid komma att inskränkas till en viss krets.
utanför hvilken han icke anser sig kunna kasta en spejande blick af fruktan
för att det skulle vara det samma som att icke halla sig till sak. Hardnac-
kadt fasthålles den förut fattade meningen. Man kastar sig in i enskildheter-
pas sammanblandade och villande massa, sjunker och sjunker i dess bottenlösa
djup, samt iobillar sig derunder, att detta gradvisa sjunkande är detsamma som
en klar och enkel utredning af lifvets gåta.
Detta förhållande kan lätt åskadliggöras genom något aktgifvande på de
s. k. praktiska menniskornas ensidighet och trånga synpunkter i allmänhet. då
de med sin måttstock mätt himmel och jord. Med större och mindre undan-
tag kan man våga påstå. att sysselsättpingarna i samhället i hög grad inverka
på dess medlemmars uppfattning af lifvet. för att icke nämna inflytandet af
luftstreck. nationalitet. gudstro, seder och odlinzgens grader i allmänhet samt
den enskildes säregna förhållanden. Så kan det väl som regel antagas, att
soldaten tänker mera på krig och hvad dertill hörer än andra samhiällsmedlem-
mar: att handtverkaren tänker i enlighet med sitt yrkes natur och dömer verl-
den derefter: att fursten lika litet förstår den trälande arbetarens ställning
som denne furstens: att presten tänker och känner som en embetsman och i
sina läror icke kan förneka sitt kalls natur: att penniogen är för köpmannen
lifvets värdemätare o. s. v. Ja. det må ifrågasättas. om den Psanne» soldaten
önskar komma till något himmelrike, så vida icke intåget kan ske såsom ett
segertåg efter en vunnen slagtning med kanondunder. svajande fanor och klin-
gande spel: om konstnärerna längta efter himmelens salar, så vida desse icke
uppbiäras af härliga pelare, smyckas af rena bilder och sköna färger: om fursten
känner sig dragen till dem, i fall de icke återljuda af lofsånger till hans ära:
om himmelens hyddor utöfva på den trötte slitaren någon lockelse, derest de icke
inbjuda till förfriskningar och hvila; om den svenska statens andlige tjenste-
min skola kunna känna någon trefonad ofvan skraroe för den händelse alla ska-
ror af englar och saliga menniskosjälar icke skulle tillhöra den lutherska kyr-
kan: om slutligen himmelen kan hafva pägot värde för köpmannen, så vida
han icke utgöres af ett ofantligt börspalats.
Så är det. Den tränga synpunkten krymper allt mer och mer till sam-
man. Och slutligen har den för enskildheter klara blicken sett sig solblind
derpå och sammanfallit till ett med föremalet. Frigörelsen ur denna sjelf-
bedrägeriets fångenskap är jagets eget verk, och sjelfmedvetande i högre me-
nine: det vill, enligt vart förmenande, säsa i en så stor klarhetsgrad, som det
hittills varit menniskoförnuftet möjligt att uppnå.
Nu skall emellertid tanken för all del ha sitt hem i hjernan, antingen
som en fri hyresgäst eller ock såsom en vid henne bunden fånge. Den förra
åsisten är den bland folk i allmänhet vanliga. Från många synpunkter lätt
förklarligt. Åsigten om tanken såsom hjernans tillhörighet och vackraste frukt
är deremot materialisternas. Båda dessa föreställningar sakna stöd i förnuftet.
Men det hjelper icke, man håller fast vid sin trossats. Och på grundvalen af
denna trossats uppföres med mycken möda och skicklighets tolta och väldiga
tankebygnader. Man gifver sig icke tid och lugn nog till denna fråga: är jag
måhända insnärjd i sinnenas trassliga garn? Nej, det är säkert. man stär på
den handeripliga verklighetens mark. Det är nog. Filosoferna må roa sig med
luft färder.
Enligt hvilket vetenskapligt rön är nu tanken något sjelfständigt för sig
och kroppen någonting annat? Materialisterna hafva fullkomligt rätt deruti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
