Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNEVERLD OCH ANDEVERLD, 433
att slikt rön aldrig är gjordt. Dualismen tränger alltid till hjelp af tron.
Denna hjelp förutan kan verklighetetens tudelning icke upprätthållas i den all-
männa meningen. De erkända vetenskaperna betjena sig af sinnena, ofta på
konstgjordt sätt förstärkta, vid forskningen i tingens natur; men ingen har sett
eller hört själen, skild från kroppen, ej heller genom lukten, smaken eller kän-
seln kunnat erfara hennes sjelfständiga tillvaro. Materialisterna ha också. som
sagdt, ganska riktigt insett det ohållbara i åsigten om menniskans dubbelnatur.
Men i stället för att alldeles öfvergifva den gemensamma utgångspunkten, den
sinliga förnimmelsen, ha de mera följdriktigt utdragit de derur följande slut-
satserna. Sålunda fasthölls blott den ena delen, ytterverlden, medan den an-
dra, verlden inom oss, ur den förra härleddes. Men på hvilka skäl är nu
kroppen allt och själen ingenting eller på sin höjd en del deraf? Har man må-
hända några vetenskapliga bevis att förete? Nej, lika litet som då det gälde
att försvara dubbelnaturen.
Hjernan? Nå vil, låtom oss för tillfället antaga, att detta organ hade nå-
gon betydelse för lösningen af den föreliggande frågan. Låtom oss se till, om
detta ting kan leda oss till en förklaring af verlden; derunder vi naturligtvis
icke kunna förlora oss i bisaker och enskildheter, samt glömma, att hjernan,
så väl som alla andra ting, äro tankens föremål. Vi kunna naturligen icke
ett ögonblick göra den villande förutsättningen, att tankeföremäålet hjernan (som
skulle vara tankens orsak!) är en verklighet, som föregår det forskande och sig
sjelf upptäckande jaget.
Visserligen säger Moleschott, att »tanken är en rörelse i materien», och
Huschke yttrar, att »liksom färgen förhåller sig till svängningarna i etern, så
förhåller sig tanken till hjerntrådarnes elektriska svängningar»; men iogen ma-
terialist nekar dock, att tanken är en utomordentligt fin och eterisk sak. "Tan-
ken kan i ett nu omfatta hela verldsalltet och vara medelpunkten och enheten
af tusen skiftande motsägelser. Han lefver med samma kraft i det förflutna
och tillkommande som i det närvarande; ofta sammanbinder han desse trenne
tidsformer och äskådar dem säsom ett enda föremål. Hlektriciteten och ljuset
äro, hvad man hittills vet, de snabbaste budbärarne i rymden. Men hvilka
sengångare äro de icke i jemförelse med tanken! Må vara, att ljuset ilar mel-
lan himlakropparne med en hastighet af 27,926 mil i sekunden. Icke desto
mindre gifves det stjernor i rymdens aflägsna fjerran, hvarifrån ljuset flugit
millioner år, innan det hunnit fram till oss, men som af tanken kan uppnås på
mindre än en sekund. Från materialistisk ståndpunkt måste alltså tanken vara
något mycket lättare än sjelfva etern, hvaröfver eller hvarigenom han firdas.
Nu skola emellertid läkarne, i det de gradvis förminskat hjernan, ha lyckats
med sina knifvar bit för bit skära ned tanken (d. v. s. anden i trängre me-
ning). Etern (= allämnet) är så andligt fin, avt den i täthet icke kan jem-
föras med en kubiklinie luft, fördelad i rymden mellan solen och Neptunus,
som skiljas genom ett afstånd af 429,768,000 mil. Man kan måhända fatta
detta, då Babinet efter sin uträkning meddelar, att kometimnet är så tunt,
att dess täthet i förhållande till luftens uttryckes genom ett bråk, hvars täl-
jare är 1 och nämnare ett tal af 125 siffror, — och likväl är kometen en
för ögat skönjbar himlakropp! Skulle det nu måhända låta sig göra, att med
en dissekeringsknif skära ned etern bit för bit? Galenskap! Alldeles; men lig-
ger det icke då i sjelfva verket en minst lika vild inbillnings lek i påståendet,
att kunna nedskära tanken, som är finare och för sinnena otillgängligare än
sjelfva etern? — Man kan icke säga, att etern är bunden vid himlakropparne;
men man försäkrar, att tanken är bunden vid hjernan!
Framtiden, 1877. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
