Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNEVERLD OCH ANDEVERLD. 439
För den, som icke desto mindre fortfarande skakar tviflande på hufvudet,
måste det dock under alla omständigheter stå fast, att etern (materiens icke-
matcriela grundvilkor) föregår jorden, och denna menniskohjernan. Och en
allvarlig betraktelse öfver de gemensamma bestämningarna hos etern och tan-
ken, såsom ovägbarhet, oberoende af rum och tid, odelbarhet, skapelsekraft,
motståndslöshet o. s. v., kan icke undgå att göra ett mäktigt intryck äfven på
den mest smäkloka själ i denna verld.
Nu är icke tanken ett och kroppen (materien) någonting annat; men tan-
ken finnes, utan att vara materiens verk. Sålunda är verkligheten i grunden
en och icke dubbel. Gifves det då ingen materia och i följd deraf ingen sin-
neverld?
Vi upprepa vårt svar: icke i den vanliga meningen med dessa ord. Det
bör framgå af vår scnaste undersökning.
Hvar är gränsen mellan det ovägbara och det vägbara? Finnes icke. Hvad
vi kalla ande och hvad vi kalla materia utmärker således endast utvecklings-
grader af en och samma verklighet. Anden är en högre form i gradföljden.
Etern-materien-anden = det ovägbara-vägbara-ovägbara. Ande och materia äro
i grunden det samma: blott gradskilnad. Med fasthållandet af ordet (icke sa-
ken), kan man då säga, att materien (förtätad eter) afsöndrar sig från sig sjelf
och är (medelst organismen) ande. På sådant sätt varder materien medveten.
Nu först är hon. Hvad var hon derförutan? Intet.
Barnet, som i egen tanke icke längre är ett med den yttre verlden, gif-
ver oss en bild af materiens afsöndrande från sig sjelf.
I sjelfva verket finnes det således icke någon af oss oberoende ytterverld.
Hennes verklighet undergräfves icke allenast af filosofien, utan äfven af veten-
skaperna i allmänhet, ja af poesien och religionen i dessas högre former. Den
franske statsmannen Turgot yttrar också, att »den, som aldrig tviflat på ma-
teriens tillvaro, kan vara viss om, att han icke är mäktig af filosofiska under-
sökningar.» Denna sanning, uttalad för hundra år sedan, må förefalla de fe-
sta menniskor som en orimlighet — hon inses utan svårighet af det allvarligt
tänkande mindretalet.
I begreppet materia ligger inskränkthet. Både rummet och tiden omsluta
kroppsligheten. Alla kroppar hafva utsträckning, fylla ett rum eller hafva
gränser, samt upptaga ett visst mått af tid. Skulle nu verldsalltet vara
materia?
Ja, om det cger materiens egenskaper, att omgärdas af tid och rum.
Men visar sig detta icke vara förhållandet vid en närmare undersökning, så är
alltet icke materia eller 8. k. sinneverld’. Må då tanken ila ut öfver verlds-
rymdens fält, att spörja efter hennes gräns, och sedan dyka ned i vattendrop-
pens djup, för att forska efter den första materiela delen af ett bland hans
tusentals lif!
Häpnadsväckande äro de tal, med hvilka de stjernkunnige uttrycka afstån-
den i verldsalltet, och i förhållande till dettas ofattliga storhet är vår jord
icke tusendelen af ett stoftgrand. Redan vår sols välde sträcker sig vida ut i
rymden. 1680 års komet skall sålunda behöfva 8,800 år för att hinna genom-
löpa sin bana och aflägsoar sig nära 12,000,000,000 mil från solen. Likväl
är detta afstånd icke så mycket som en linie i jemförelse med det hela! För
att matematiskt uttrycka dess storhet har man antagit en ljustid. hvaraf en
! Det ligger i sakens natur, att materialisternas försök att tillägga materien bestiunnin-
gar, som lånats från en motsatt verldsåsigt, och sålunda friänträda begreppet (saken), för att
rädda ordet, alltid skola misslyckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
