- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
444

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

444 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.

Sålunda kan ingen andeverld tänkas utan i sammanhang med en sinne-
verld. ja den förra kan icke vara något annat än en form för den senare.
Mecn är ande, vid värmare undersökning, ingenting annat än materia, så maste
den förra deia den senares öde.

Denne vår slutsats, flygtigt fattad, skall tilltala materialisten, och ett le-
ende går måhända öfver hans mun, då han finner, att vi på detta sätt löst
oss fria från dualismen. Leendet måste dock dö nästan i samma ögonblick det
går fram, så vida ingen lucka kommit upp i tankarnes följd. Undersökningens
slut är nämligen detta: Efter som det icke gifves någon sjelfständig sinneverld,
kan det följaktligen icke heller finnas en sjelfständig andeverld.

Allting får sin förklaring och kommer till sin rätt i förnuftet. Det bär
inom sig nyckeln till lösningen af lifvets alla spörsmål. Hela verlden ordnar
sig derunder. Tankens och naturens lagar ega sin allmänna giltighet genom
det samma. Det är ordningens princip, som röjer sig i behofvet att bringa
reda och sammanhang i tingen. Redan barnet yppar detta behof genom sina
frågor. I den mån vi höja oss till högre insigter, stiger krafvet på samman-
ställning och ordning. Och på en hög förnuftsgrad gifves det icke något rum
för ett godtyckligt ingripande; det ena följer utan afbrott i det andra så långt,
den spejande blicken nar.

Vi skönja (ega inom oss) sammanhang mellan vissa delar af verlden, och
sluta deraf. att det finnes ett helt sammanhang mellan alla delarne. Då vi nu
fatta sammanhanget i en viss del, så sluter man vidare deraf, att det hela
icke allenast kan vara föremål för uppfattning, utan också att det verkligen
uppfattas. Uppfattning finnes emellertid icke utan medvetande. Och här träda
vi in på verklighetens grund.

Att förnimma är att vara. Det, som icke i medvetandet är till för sig
sjelft, har ingen tillvaro alls, ty om det säres vara till för något annat, så är
det ju blott vilkorligt eller såsom en bestämning hos detta andra. med hvilket
det då först är nagot. Om detta något annat gäller naturligtvis det samma
o. s. v. Sålunda kan man finna. att medvetandet alltid återkommer såsom det
väsentliga och ovilkorliga i företeelserna.

Det hela är personlighetslif. Utanför personligheternas verld finnes blott
inbillningens intet. Man finner det redan deraf, att menniskotanken (ur sig
sjelf) framletar lagarne för verldsalltet. Så påtagligt röjer det sig för sanning-
sökaren. Tingen äro ting först i och genom äåskadningen, och denna är oskilj-
aktig från personligheten, som sålunda omfattar både åskädandet och det askäå-
dade. I grunden är allt ett — enheten i månefalden: personligheten. Hon
är lagen för alla lagar, kraften för alla krafter. Och det skulle icke förringa
hennes värdighet, om man bildlikt sade, att hon är bunden vid materien. Hvil-
ken kraft ter sig ej under skiftande tillvarelsesätt och former? Tyugdlagen ver-
kar ej synbart med samma styrka i en fjäder som i en sten. Han finnes dock
i dunet så väl som i klippblocket. Är ej värmet bundet äfven vid den kal-
laste kropp? Huru mångfaldiga äro ej ljusets skiftningar, och huru olika bry-
ter det sig icke mot olika föremal? Personlighetskraften genomtränger och uppe-
häller allt. Hon verkar i det oändliga, hennes former äro saledes otaliga,
och derför synes oss redan här i vår verld hennes uttryckssätt vara så vidt
skilda från hvarandra: medvetandets grader från det lägsta stoftgrand ända
upp till den tänkande menniskan.

I personlighetens grund finnes ingen motsats mellan begrepp och åskåd-
nivg. Der är tänka och vara ett. Föremalet finnes icke förr än det tänkes,
men i och genom tänkandet har det sin verklighet. Tänkandet är för den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free